Butikslokaler står tomma i Söderköpings centrum trots högsäsong för
turismen. Vad är felet? En anledning kan vara att hyrorna för att bedriva näringsverksamhet
är alldeles för höga. En annan att kommunen inte är aktivare för att skapa bra
förutsättningar för att driva näringsverksamhet.

Nog borde kommunledningen kunna göra mera. Här ger vi ett första exempel.

Under 11 år har nuvarande ägaren av Restaurang La Uva vid Rådhustorget i Söderköping, drivit krogverksamhet. En
trivsam kvarterskrog, lunchservering och uteservering med stillsam musik under somrarna.  Verksamheten har gett
sysselsättning till 14 årsarbetare när den varit som mest blomstrande.

En genomgång av vad som hänt under dessa elva år i form av orimliga hyreshöjningar, hinder ochtrakasseringar från en Linköpingsbaserad fastighetsägare är en lång och absurd historia.

Hyreshöjningar

Årshyran vid tillträdet år 2000 var 70.000 kronor och baserad på ett femårskontrakt. Kontraktet blev ändå
uppsagt redan efter tre år av hyresvärden och från och med 2004 sattes hyran till 96.000 kronor och med en kontraktstid som skulle gälla i tre år. Numera är hyran 130.000 kronor på årsbasis. Investeringar som gjorts i rörelsen har naturligtvis
också varit värdehöjande för fastighetsägaren. De har helt och hållet bekostats av restaurangen. En del har varit nödvändiga, andra har varit föranledda av mer eller mindre relevanta krav som hyresvärden ställt. Trakasserier har varit legio, som
exempel kan nämnas;

–      hyresvärden försökte sätta upp bygggnadsställningar för fasadrenovering  två somrar i rad då turistsäsongen blomstrade,

–      krav på begränsningar av antalet platser för uteserveringen, en sak som egentligen är en sak mellan restaurangen och
kommunens tillståndsgivning,

–      förbud att servera mat i ett annex vid åkanten på Munkbrogatan –ett ställningstagande som  är kommunens ansvar,

–      en smidig sophantering har omöjliggjorts eftersom hyresvärden inte är beredd att samarbeta utan tvärtom försvårar
hanteringen.  Kommunen har inte heller varit behjälplig med att söka alternativ för torrsopor.

För ett år sedan tröttnade nuvarande ägaren och bestämde sig för att sälja rörelsen. Kontrakt med ny krögare var undertecknat och handpenning betald. Vägen dit hade kantats av nya villkor och krav från hyresvärden. Dagen före överlåtelse och slutlig
uppgörelse avbröts affären. Den tilltänkta krögaren meddelade ”Vi vill köpa en krog, inte problem med en hyresvärd.”

Kommunens roll

Formellt är kommunens ansvar tillståndsgivning för utskänkning av alkoholhaltiga drycker och bevakande av hälsovårds- och miljöaspekter.  Vi anser att kommunen också har ett ansvar för att mera aktivt medverka till en smidig
lösning av sådana saker som sophanteringen, där man varit alldeles för passiv.

Även när hyresvärden lägger orimliga restriktioner när det gäller nyttjandet av kommunal mark borde
kommunen agerat.  Användningen av Rådhustorget och tomten vid sidan om Rådhuset på Munkbrogatan borde vara en
fråga mellan restaurangen och kommunen, knappast för fastighetsägaren. Det hade inte heller varit orimligt om kommunen varit en part i diskussionerna om villkoren för att bedriva restaurangverksamhet. Som det nu är, har ett Linköpingsbaserat
fastighetsbolag kunnat bedriva utpressning gentemot en ambitiös lokal näringsidkare. En företagare som inte ensam har en chans mot en mäktig och kapitalstark fastighetsägare som med dubiösa motiv försöker mota bort en krog som har en
lång historia i fastigheten.

Det går inte att enbart lita på konkurrens och marknadskrafternas spel. Om kommunen tror på sin egen vision om
att få fler invånare krävs ett mera aktivt engagemang för ett levande centrumoch företagsamhetens villkor där.

Marja Bergström (v)

Björn Grip (v)

 

Uppdaterades: 29 jul 2011