Medborgare i Söderköping, kunder/ brukare i vår egen kommun?
Blogg från Marja Bergström
Medborgare i Söderköping, skulle jag vilja säga , vet du om att du och jag betraktas som kunder/ brukare i vår egen kommun? Att de borgerligas och sossarnas visionen av år 2020, den där med att vi ska vara 16.000 innevånare det året verkar vända sig främst till kunder i olika skepnader, turister, företagsledare – de vi gärna vill få hit. Det vill vi, men vi vill också att kommunen ska ta in oss 14.000 eller 16.000 innevånare i sin vision – det är ju vi som ska förverkliga den.
En framtidsvision som ser på sina innevånare, medborgare som kunder/brukare vad säger den? Mig säger den bland annat, att den enda relevans vi har, är att på alla områden i livet uppträda som kunder. Köpa allt från omvårdnad, städhjälp till poolen i trädgåren och hästen till barnen. Vi har enbart existensberättigande då vi köper, konsumerar…
Detta kan väl inte gälla oss i Söderköping säger du. Nästintill, svara jag. Vid den visionsdag, som kommunstyrelsens ledamöter och cheftjänstemännen höll i måndags tillsammans med en framtidskonsult presenterades dokument i vilket kund/brukare nämndes som strategiskt utvecklingsområde. – Var tar medborgaren vägen, vi, du och jag frågade jag. Jag anser inte att innevånarna i Söderköping är kunder och ska inte behandlas som sådana. Vad är det för fel på medborgare. Borgaren är med i samhället- medborgare. Vi är medborgare i en kommun, i Sverige och i världen.
S-representanterna, som dagen innan fått en ny ordförande, som i sitt ledningstal slagit fast: att människan ska vara medborgare i ett samhälle. Inte kund på en marknad, hade inga svårigheter med kundbegreppet. På fråga från KS-ordförande Magnus Berge svarade de att kundbegreppet kändes bekvämt för dem.
Jag fick stöd av Mp och vi två ville inte godkänna skrivningen kunder/brukare. Allt stannade upp och nu hängde det på oss- att ge oss. Då säger en klok representant för alliansen: jag vill inte heller vara kund i min egen kommun. Och en skrivning med kund/innevånare godkänns plötsligt. Men vi blev inte medborgare i vår egen visionen..
En tanke slår mig: varför heter det medborgarförslag, det som man som kommuninnevånare kan lägga fram till kommunfullmäktige. Varför inte döpa om det till kundförslag?
Marja Bergström