Resultaten i skolan har sjunkit kraftigt de två senaste åren. Det gäller nationellt, men även i Söderköping. Särskilt i matematik visar det sig att allt fler får underkänt. En av fyra elever i årskurs 9 uppnådde inte kravnivån i de nationella matteproven. Men även i svenska är det alltför många elever som inte blir godkända. Skolverkets analys är att de ökade sociala och ekonomiska skillnaderna avspeglar sig i betyg och kunskapsnivå. 

Resultaten i skolan har sjunkit kraftigt de två senaste åren. Det gäller nationellt, men även i Söderköping. Särskilt i matematik visar det sig att allt fler får underkänt. En av fyra elever i årskurs 9 uppnådde inte kravnivån i de nationella matteproven. Men även i svenska är det alltför många elever som inte blir godkända. Skolverkets analys är att de ökade sociala och ekonomiska skillnaderna avspeglar sig i betyg och kunskapsnivå. 

Det vi vet är att Bergaskolan fått allt sämre resultat de senaste åren, medan Ramunderskolan har förbättrat sina resultat något. Det vi också vet är att barnen från skolorna utanför centralorten i större utsträckning går på Berga. En relativt stor andel av barnen på Bergaskolan har också fått särskilt stöd.

I kvalitetsredovisningen för Söderköping som skolförvaltningen genomför årligen finns det i den senaste rapporten en spekulation att mellanstadielärarna är ”för snälla” i sin bedömning av kunskapsnivån för eleverna i årskurs fem i SO- och NO-ämnen. Nästan alla eleverna har uppnått kravnivån och endast en procent av eleverna når inte målen, enligt lärarnas bedömning. Däremot är så inte fallet i årskurs nio där många fler elever faller igenom.

– Hur kan det komma sig att nästan alla elever når målen i årskurs fem i orienteringsämnena, men inte i årskurs 9? Detta frågar sig utredarna i kvalitetsredovisningen.

Bakom raderna anas indirekt en misstanke att mellanstadielärarna är ”alltför snälla” i bedömningen. Det kan faktiskt också förhålla sig på det viset att eleverna är trygga och mottagliga för undervisningen när man har ett fåtal lärare som känner sina elever. När man kommer till högstadiet har lärarna betydligt sämre möjlighet att lära känna eleverna med det fåtal timmar som varje lärare tillbringar med sina elever. Dessutom tilltar skoltröttheten och därmed motivationen hos alltför många elever som upplever att man inte hänger med.

Sammantaget skulle en analys kunna vara att de bättre resultaten i mellanstadiet beror på att det är lättare att få stöd på rätt nivå när lärarna känner sina elever. Övergången till högstadiet är alltid besvärlig, inte minst för landsbygdsbarnen. Det är därför knappast genom att börja med ämneslärare i årskurs 6 och genom att tidigare bussa eleverna till centralorten som man förbättrar resultaten, tvärtom.

Jag vill hävda att det troligare går att uppnå goda resultat för alla elever genom att låta mellanstadielärarna få följa sina elever i vissa ämnen även i högstadiet. Åtminstone gäller detta för de elever som har minst möjlighet att få hjälp hemma.

Därför bör inte tolvåringar bussas till centralorten och högstadieundervisning med ämneslärare inte genomföras från årskurs 6. I all synnerhet om skälet till bussningen är att det ska finnas ”valfrihet” i valet av högstadieskola. Låt i stället språklärarna få möjlighet att ta över viss undervisning redan i mellanstadiet men på elevernas hemmaskola. Skapa också möjlighet för mellanstadielärare att fortsätta med sina elever in på högstadiet i vissa ämnen!

Söderköping, den 8 september 2010

Björn Grip (v), ledamot i Barn- och utbildningsnämnden

Uppdaterades: 08 sep 2010