Visst finns det hopp…..
Opinionsmätningarna står som spön i backen och det har efter semestrarna verkat som den borgerliga alliansens valseger skulle vara klar. Opinionsmätningarna står som spön i backen och det har efter semestrarna verkat som den borgerliga alliansens valseger skulle vara klar.
Dessutom med stöd av en massiv borgerlig mediaövervikt, mer politiserad än någonsin.
Men det finns tecken som talar för att de borgerliga kan drabbas av baksmälla.
Den här veckan har inte gått alliansens väg. Reinfeldt och Björklund har klarat sig mindre bra i TV:s partiledarutfrågningar och intervjuer. De visar tydliga tecken på irritation när frågorna blivit besvärliga. För Reinfeldts del handlade det om konsekvenserna för människor av sjukskrivningarna där utfrågarna hade konkreta exempel som naturligtvis var svårt för statsministern att kommentera. Men opinionsmässigt blev det ett minus, vilket dagens opinionsbildare i de stora borgerliga drakarna gråter krokodiltårar över.
Björklund har haft svårt med sina kommentarer till att allt fler går ut grundskolan utan godkända betyg i kärnämnena. Han skyller i vanlig ordning på den förra regeringen och det han kallar flumskola. Han får allt svårare att hävda detta samtidigt som det går att visa att neddragningarna i skolan faktiskt inneburit lägre lärartäthet, och att elevvården har marginaliserats helt. Förklaringarna och argumentationen är i sak knappast förankrad i vetenskaplighet oavsett om det är Björklunds version eller oppositionens. Tyvärr tror jag att Skolverkets generaldirektör, Per Tullberg, har rätt när han beskriver den ökade segregationen och ökade klyftor i samhället som den stora boven till de sämre resultaten. Skolan är en spegelbild av samhället. Men opinionsmässigt är det inte säkert att skolfrågorna längre är en vinnarfråga för Björklund och alliansen.
Ett ytterligare tecken är Bildts ovilja att debattera utrikespolitik med socialdemokraternas talesman Urban Ahlin. Bildt debatterar hellre med Ohly och Hans Linde i vänsterpartiet i hopp om att kunna framställa de röd-gröna som opålitliga. Jag är inte säker på att det är en klok strategi. De röd-gröna har faktiskt kunnat enas, även om Afghanistan. Motståndet växer mot svenskt deltagande och är en fråga som kan få betydelse. Dessutom är de båda vänsterpartisterna kunniga och pålästa i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Det är också intressant att Kd och Centern minskar. Avståndet till fyraprocentsspärren blir allt mindre, och det är inte osannolikt att det blir för svårt för dom att kravla sig över strecket. Skulle något eller bägge partierna hamna under spärren förändras det politiska landskapet dramatiskt i synnerhet om Sverigedemokraterna kravlar sig över spärren.
Den senaste Synovatemätningen bekräftar mina intryck. De röd-gröna knappar in. Med gott humör och en ordentlig mobilisering i förorterna kan fortfarande Sverige vakna upp till en skön röd-grön morgon den 20 september. Men det kan också bli kaos om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.
Söderköping, den 4 september 2010 Björn Grip