Stora delar av Söderköpings äldreboende är fortsatt utlagt på entreprenad, trots att den förre entreprenören ”Tre O” gått i konkurs. Nu återkommer ”Tre O:s” ägare i rollen som VD och går också in i som minoritetsägare i ett nytt företag, Geria AB, tillsammans med förre AllRent- företagaren Ronny Fyhr.

Ett företag som efter några års relativt framgångsrik verksamhet i sophanteringsbranschen såldes till en välkänd multinationell koncern. Nu ger han sig in i en ny bransch som han ser som intressant, nämligen vårdbranschen.

Enligt uppgift är han beredd att under fyra år ställa upp med en förlustgaranti  på fyra miljoner till det nya föreget.

En fråga man bör ställa sig, är hur länge som det är intressant att driva företaget innan det säljs.

Senestad är inte orolig, tvärtom är han mycket nöjd med att allt större delar av välfärdens kärna läggs ut på privata entreprenader.

Enligt hans uppfattning är det bra att nya marknader öppnas upp för investerare att tjäna pengar på.

För allmänheten, skattebetalarna och inte minst de som är beroende av ett bra äldreboende finns det dock några frågetecken som behöver rätas ut:

–         Vilka garantier har man för att en ny konkurs inte inträffar?  

Med tanke på den nya konstellationen – en i branschen oerfaren ägare tillsammans med en VD som nyligen begärt sig i konkurs i sitt gamla företag – finns det anledning att fundera över om den politiska majoriteten har tänkt över vad som händer om samarbetet i det nybildade företaget inte fungerar.

För mig tycks det som ideologiska hänsyn är viktigare för Senestad och hans kompanjoner i den politiska majoriteten, än äldre människors behov av ett tryggt äldreboende. Man riskerar äldre människors trygghet för att slippa nesan att låta verksamheten återgå i kommunal regi.

– Vad kostar entreprenaden om några år när Fyhr har sålt och det endast finns privata storkoncerner som Attendo Care som lägger anbud?

Det är en klar tendens att mindre företag i vårdbranschen, drivna av f d personal och eldsjälar, efter ett tag säljer eller blir uppköpta av de stora jättarna i branschen.

Dessa nischar in sig geografiskt eller mot olika segment av vårdområdet.

En företeelse som inom ekonomivetenskapen kallas för oligopol, vilket brukar betyda att priset för tjänsterna stiger. Även om oligopol och kartellbildning i princip är förbjudet är detta mycket svårt att komma åt i praktiken.

– Vad betyder det mentalt för de anställda att byta ägare?

Även om personalen har upplevt Tre O som en bra arbetsgivare, är det knappast troligt att man uppskattar konkurser.

Om situationen nu tycks klar och konkursförvaltaren ger klart ljus för den nya konstellationen – vilket inom parentes sagt inte är juridiskt självklart – tror jag inte att personalen uppskattar den oro som ägarbyten för med sig.

– Och framförallt: vad betyder det för de äldre som är beroende av en omvårdnad där kontinuitet är centralt för vårdkvaliteten och borde vara ett honnörsord för kommunen?

En sak är säker – äldre människors trygghet får inte bli en handelsvara om trygghet och vårdkvalité ska kunna upprätthållas. Det är åtminstone vi tre partier som reserverade oss mot beslutet i kommunstyrelsen överens om. 

Marja Bergström, vänsterpartiet, Söderköping

Uppdaterades: 01 sep 2009