I våras fanns det 4.750 elevplatser på gymnasieskolor i Östergötland.
Av dessa var 1/3-del studieplatser på friskolor.
Samtidigt fanns det 2.850 elever i årskurs 9 som sökte till dessa platser.
Det betyder att det fanns 1,67 gymnasieplats per elev och många tomma platser i klasserna, särskilt i de kommunala skolorna.

Om 3-4 år kommer antalet gymnasieplatser att öka till 5.300, främst genom att antalet friskolor ökar. Samtidigt minskar antalet 16-åringar till ca 2.200 elever. Det kommer att innebära 2,41 gymnasieplats per 16-åring – om alla ungdomar söker – och därmed ännu fler tomma platser.

En gymnasieplats kostar idag i genomsnitt cirka 80.000 kronor. Tendensen är emellertid att utbildningsplatserna per elev blir allt dyrare. Delvis beror detta på att klasstorlekarna blir allt mindre, samtidigt som friskolorna – skenbart med viss rätt – kan hävda att de ska ha lika mycket betalt som de kommunala skolorna.

Men en friskola kan alltid se till att profilera sig och nischa in sig mot elevernas specialintressen och därigenom säkerställa ett elevantal på mellan 25-30 elever. Därmed kan man hålla nere kostnaderna på ett helt annat sätt än de kommunala skolorna kan.

En kommunal gymnasieskola måste på ett helt annat sätt försöka väga ungdomarnas önskemål mot ansvaret att säkerställa långsiktiga behov på arbetsmarknaden. Därmed blir klasstorlekarna ofta betydligt mindre. Det är inte ovanligt med klasser med 12-13 elever, kanske ännu mindre elever. Följaktligen blir kostnaderna i relation till den minskade utbildningsvolymen allt större.

Samtidigt är det en mycket tydlig tendens att de tidigare eldsjälar som startat utbildningsalternativ och friskolor säljer sina verksamheter till större koncerner. Idag är det läromedelsproducenter – inte sällan – på internationell basis som utifrån lönsamhetskriterier driver friskolor. Avkastningskrav och strama direktiv ger dessutom hårt beskuren frihet för de lokala skolenheterna och deras skolledare.

Det är därför nu nödvändigt att kommunernas politiska företrädare samordnar sina beslut och diskuterar gymnasieskolan i ett regionalt perspektiv: Det är fyra saker som måste stå i focus för de politiska ansträngningarna;

–  Sätt press på regeringen för ett kommunalt veto mot friskolorna. Redan idag driver   Sveriges kommuner och landsting detta krav, men det skadar inte att länets riksdagsledamöter får reda på vad våra kommunpolitiker tycker.

–  Skapa en samordning av gymnasieskolorna utifrån regionala utgångspunkter och solidarisk finansiering. Det behöver inte innebära att allt ska lokaliseras till Linköping och Norrköping. Östsam skulle ha stora möjligheter att ta konstruktiva beslut, om det kunde bli regionala självstyrelseorgan med egen beslutsmakt och beskattningsmöjlighet.

–  Genomför fritt sökande i hela länet för alla elever. Det är viktigt att ungdomar har möjlighet att välja efter intresse och förmåga.

–  Förbättra möjligheterna till kommunikationer såväl fysiskt som elektroniskt för att eleverna ska kunna välja sin önskade utbildning över hela länet.

En gymnasieskola har betydelse för en kommuns attraktivitet. Därför försöker kommunpolitiker i det längsta att undvika nedläggning av sina egna gymnasieutbildningar.

Kommunerna urholkar därigenom sin ekonomi och riskerar att försämra annan verksamhet. Det är därför viktigt att förslagen här ovan kan bli verklighet. Och det är bråttom!

 Söderköping, den 11/11 2008

 Björn Grip

Uppdaterades: 12 nov 2008