Jag kommer att oregelbundet – när andan faller på – skriva ner synpunkter och reflektioner kring sådant som jag stöter på i ”min” värld, d v s politiken, särskilt sådant som rör barn, ungdomar och skola.
Även sådant som rör mitt jobb – folkbildning och vuxenutbildning liksom människors hälsosituation – kan bli föremål för mina funderingar.
Ja, det kan bli annat också, förresten, om jag blir tillräckligt engagerad eller irriterad.
Den här gången ska jag fundera över begreppet ”Öppna jämförelser i skolans värld”

Hej!

Björn Grip, heter jag, är fritidspolitiker medlem i vänsterpartiet Söderköping. Jag sitter med som ledamot i kommunens Barn- och utbildningsnämnd (Bun). Jag har ett förflutet som landstingspolitiker i 18 år, antingen på deltid eller heltid men har också hela mitt vuxna liv jobbat och engagerat mig i utbildningsfrågor – som studie- och yrkesvägledare, lärare, rektor och personalansvarigt landstingsråd. En stor del av mitt engagemang har jag ägnat åt Bona folkhögskola, en skola som jag var med och startade i början av 80-talet, och som numera finns i Motala Verkstad med en filial i stadsdelen Skäggetorp i Linköping.

Jag kommer att oregelbundet – när andan faller på – skriva ner synpunkter och reflektioner kring sådant som jag stöter på i "min" värld, d v s politiken, särskilt sådant som rör barn, ungdomar och skola. Även sådant som rör mitt jobb – folkbildning och vuxenutbildning liksom människors hälsosituation – kan bli föremål för mina funderingar. Ja, det kan bli annat också, förresten, om jag blir tillräckligt engagerad eller irriterad. Den här gången ska jag fundera över begreppet "Öppna jämförelser i skolans värld"

Vid senaste sammanträdet, i förra veckan (2/10), med Bun i Söderköping, presenterades hur väl kommunens skolor klarade sig i förhållande till övriga kommuners skolor i Sverige.

Statistiken går att hitta på SKL:s (Sveriges kommuners och landstings) hemsida. Överlag ligger Söderköping väl till, vilket i och för sig är glädjande, om än ej förvånande. På ett område  har dock resultaten blivit sämre – det gäller antalet elever med icke godkänt i de tre ämnen i årskurs 9 som krävs för att vara behörig att söka till olika program i gymnasiet. Detta är en generell trend i hela landet. Vilket också kan uttryckas som att problemen ökar för den grupp elever som har svårigheter i skolan.

Vad säger statistiken annars egentligen? Jag tror inte att det finns särskilt stor anledning för ansvariga politiker i Söderköping att slå sig för bröstet och ropa – hurra vad bra vi är! Jag tror däremot att jämförelserna säger en hel del om vilken socio-ekonomisk miljö som de olika skolorna ligger i. I Söderköping bor en förhållandevis välmående befolkning med trygga uppväxtvillkor och liten arbetslöshet. Antalet ensamstående hushåll eller människor med annat hemspråk är litet. Alltså bör barnens betyg i skolan ligga väl till i en nationell jämförelse. Det är dock allvarligt att antalet ungdomar i årskurs nio som inte är behöriga till gymnasiet ökar.

Det är väl belagt att barnens betyg ligger högre i rektorsområden där välsituerade människor bor, medan det blir sämre resultat i skolor där lågutbildade människor lever. Inte så konstigt, men ett ofta förnekat faktum. Det faktum att barn med sämre stöd hemifrån i större utsträckning får svårigheter i skolan speglar sannolikt det faktum att skolan inte tillräckligt kompenserar de barn som inte kan få tillräckligt stöd hemma. Resurserna för speciallärare, elevvårdspersonal, studie- och yrkesvägledning etc är för lite tilltagna generellt i den svenska skolan.

Det är beklagligt att den borgerliga majoriteten i Söderköpings kommun, men tyvärr också socialdemokraterna, inte tycks vilja ta hänsyn till att det finns rektorsområden som behöver få extrapengar därför att det finns många lågutbildade föräldrar i upptagningsområdet. En socio-ekonomisk faktor vid fördelningen av pengar till rektorsområdena är en viktig kompensatorisk åtgärd, som bland annat Norrköpings barn- och utbildningsnämnd beslutat om. Om intresse finns för samband mellan socio-ekonomi och skolresultat och hur man kan arbeta kompensatoriskt som skolpolitiker, borde det ju faktiskt gå att utbyta erfarenheter med våra kolleger i grannkommunen. Det tycker åtminstone undertecknad

Björn Grip

Uppdaterades: 08 okt 2008