Vänsterpartiet Söderköping

Arkiv

Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

Sortera inlägg

Regioner efter Landstingen

Om sjukvården skulle splittras upp – med ett statligt ansvar för de stora sjukhusen och ett kommunalt ansvar för primär/närvård – är risken stor för en försämrad vårdkedja och mindre folkligt inflytande.

Det börjar bli dags att remissyttra sig över Ansvarskommitténs förslag om styrning och ansvarsfördelning, regionförstoring och breddade arbetsuppgifter för 6-9 regioner som ska ersätta landstingen.

Vi är i grunden positiva till förslagen och vill gärna ge en eloge till kommittén för ett gediget arbete. Vi vill också påpeka att de viktigaste delarna av utredningen och förslagen handlar om att förbättra och göra tydligt statens ansvarsfördelning mellan de statliga verken och länsstyrelserna.

I det sammanhanget är det viktigt att också skapa förutsättningar för samordning genom att göra de geografiska gränserna likvärdiga. Idag har vi i Sverige 82(?) statliga verk, som alltför ofta har helt olika geografiska områden att regionalt arbeta inom. Det är också viktigt – som kommittén föreslår – att renodla och göra tydligt länsstyrelsernas roll till att handla om uppföljning och kontroll av hur nationella beslut genomförs regionalt och lokalt.

I Östergötland har framför allt diskuterats var på den nya kartan som vårt län ska hamna. En del tongivande röster  – inte minst i östra länsdelen – pläderar för att vårt län ska ingå i en Mälardals- och Stockholmsregion. Vi tror att detta skulle vara olyckligt och motverka likvärdig välfärd och istället leda till regional ojämlikhet.

Enligt vår uppfattning är en tillhörighet till Storstockholm som skulle omfatta Mälardalen med Uppsala i norr, via Västerås, Örebro, Eskilstuna och Nyköping  knappast vare sig realistisk eller attraktiv ur östgötasynpunkt. En sådan region skulle komma att omfatta cirka 3 miljoner människor, kanske mer beroende på om även Gävle och Borlänge skulle få "hoppa på tåget"!

Statsmakten – oavsett om den är borgerligt eller vänsterstyrd – kan knappast acceptera en sådan maktkoloss ur vare sig befolknings- eller ekonomiskt perspektiv. Situationen skulle leda till att en region – huvudstadsregionen – skulle ha maktresurser att blockera ett statligt beslutsfattande.

Det är inte heller önskvärt om man är anhängare av någorlunda likvärdiga och jämlika villkor i landet. En region skulle svara för en tredjedel av befolkningen och nästan hälften av skattekraften!  Ur ett östgötaperspektiv är det knappast heller tilltalande att vara kusinen från de yttersta delarna av en sådan kommande storregion.

Vi tror att det är klokare  – såväl för landet som för Östergötland – om en kommande regionindelning utgår från att dagens Stockholmslandsting är en tillräckligt stor region. Den är för övrigt redan idag större än såväl Västra Götaland som Skåne. Vad som gäller är att skapa någorlunda likvärdiga regioner i övriga landet. I ett sådant perspektiv är det viktigt att tänka på Ostlänkens fortsättning i Götalandsbanan, och därmed binda samman Norrköping, Linköping med Jönköping. Järnvägssatsningarna –som gärna får innehålla Stångådals- och Tjustjärnvägarna  – är helt centrala för hållbar tillväxt och utveckling.

Härigenom skapas förutsättningarna för en stark Östra Götalandsregion tillsammans med Jönköpings och Kalmar län. I det sistnämnda länet kanske det i slutändan inte kommer att handla om hela länet, men oavsett hur det blir med det, kan Östra Götaland – med ett klokt politiskt agerande – bli en slagkraftig och självständig region som kan bli en stark partner till såväl Stockholm som andra regioner.

En del röster höjs för att sjukhusvården ska bli statlig och att kommunerna ska ta över övrig sjukvård. Vi tror att det vore olyckligt. Sjukvården är demokratiskt styrd idag och relativt väl sammanhållen, vilket ger förutsättningar för såväl folkligt inflytande som samordning av vårdkedjor.

Om sjukvården skulle splittras upp – med ett statligt ansvar för de stora sjukhusen och ett kommunalt ansvar för primär/närvård – är risken stor för en försämrad vårdkedja och mindre folkligt inflytande.

Även om vi inte gillade framväxten av Vrinnevilistan, konstaterar vi att deras framgångar är ett exempel på att folkligt inflytande var möjligt genom landstingsvalen, det vill säga ett regionalt val. Den möjligheten blir mindre med en uppsplittrad sjukvård mellan stat och kommun, där sannolikt privatiseringar och konkurrensutsättningar dessutom kommer att försvåra en samordnad vårdkedja ytterligare. Vidare innebär det risk för en kraftig ekonomisk försvagning av välfärdssektorn om en skattenivå – den regionala – skulle upphöra.

Slutligen – det behöver uppenbarligen sägas flera gånger – ansvarskommitténs viktigaste förslag handlar om att skapa förutsättningar för en bättre statlig styrning. Då behövs ordning och reda beträffande det statliga ansvaret på regional nivå och samordning av de geografiska områden som statliga såväl som kommunala aktörer har att agera inom.

Bernt Schneider, ordförande  Vänsterpartiet, Söderköping

Marja Bergström, Kommunstyrelseledamot (v), Söderköping

Björn Grip, BUN-ledamot (v), Söderköping

Bra äldreomsorg, glada och friska pensionärer är viktigare än skattesänkning

Moderaterna driver övriga partier inom borgerligheten framför sig när det gäller den principiella skattesänkarlinjen.
Detta verkar till och med viktigare än en socialt ansvarig politik när det gäller äldre och handikappade.

Den borgerliga alliansen i Söderköping envisas med att föreslå skattesänkningar 2009 och 2010. Detta trots att de senaste prognoserna visar på kraftiga underskott för socialnämnden. Så kraftiga underskott att prognosmakarna ifrågasätter om nämndens budget från början var rimlig. Dessutom är det uppenbart att alla äldre som behöver ett särskilt boende inte kan få detta. Även med den nu inplanerade utökningen med 15 platser nästa år ligger behovet på det dubbla antalet. Allt fler gamla människor behöver ha den trygghet som det innebär att bo i särskilt boende. Och allt fler bor ensamma utan anhöriga som har möjlighet att hjälpa sina gamla släktingar. Många äldre kvinnor sköter sina ännu äldre män trots att det ibland är ett orimligt ansvar. När männen sedan dör finns det inte alltid andra anhöriga som har fysiska möjligheter att ta ansvaret för sin gamla mamma.

Moderaterna driver övriga partier inom borgerligheten framför sig när det gäller den principiella skattesänkarlinjen. Detta verkar till och med viktigare än en socialt ansvarig politik när det gäller äldre och handikappade. Vi förstår inte att centern – som har ordförandeposten i socialnämnden – och för den delen kristdemokrater och folkpartister går med på detta. Det har ju funnits en socialt engagerad politisk tradition i dessa partier. Men det är väl priset för att moderaterna fick avstå från ordförandeposten i kommunstyrelsen.

Oppositionen – socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet – är överens om att utöka särskilt boende för äldre med sammanlagt 30 platser, och våra partier avvisar därför också borgarnas skattesänkningsförslag.

Vänsterpartiet menar också att det är viktigt att satsa på alternativ till kommersiella nöjen för ungdomar. Därför avsätter vi pengar till ungdomskultur och folkbildning. Det motsvarar en tioöring på skattsedeln och är väl använda pengar när man ser vad engagerade människor inom kultur- och fritidssektorn lyckas åstadkomma med små medel.

Vänsterpartiet har även förslag om att införa barnomsorg dygnet runt och avsätter pengar för detta. Idag är det alltfler som arbetar på obekväma tider, och det gäller framför allt kvinnor. Enligt en nyligen genomförd studie från arbetsmiljöverket arbetar 24%  regelbundet på kvällar, nätter och helger. För att kunna bli anställd idag är det allt oftare flexibilitet och obekväm arbetstid som gäller. Det är då kommunens skyldighet att erbjuda barnomsorg dygnet runt, anser vi.

För vänsterpartiets del är det slutligen viktigt att markera att vi menar allvar med att ställa upp för alla låg- och felavlönade kvinnor, liksom att erbjuda heltid för de som så önskar. Vem kan idag försörja en familj på en deltidstjänst inom äldreomsorg eller hemtjänst när lönebeskedet stannar på runt åttatusen före skatt? Det verkar fortfarande vara så att de som har ansvaret i kommunen tror att alla kvinnor är försörjda av män och nöjer sig med att arbeta deltid med en lön som snarast liknar barnens månadspeng i välbeställda moderatkretsar.

Borgeligt budgetförslag för 2008-2010 försämrar för ung som äldre.

Vänsterpartiets budgetförslag är i likhet med övriga partiers budgetar en förhållandevis svag budget, även om den visar på ett överskott i ungefär samma storleksordning som övriga partier. Målet att hålla inne 2% av intäkterna nås ej. Pensionsavsättningarna är fortfarande otillräckliga i samtliga partiers budgetförslag. Samtidigt är det viktigt att påpeka att v-förslaget är försiktigt på intäktsidan. Det finns flera poster som bör resultera i ökade intäkter, men som ej medräknats.

Vänsterpartiets budgetförslag är i likhet med övriga partiers budgetar en förhållandevis svag budget, även om den visar på ett överskott i ungefär samma storleksordning som övriga partier. Målet att hålla inne 2% av intäkterna nås ej. Pensionsavsättningarna är fortfarande otillräckliga i samtliga partiers budgetförslag. Samtidigt är det viktigt att påpeka att v-förslaget är försiktigt på intäktsidan. Det finns flera poster som bör resultera i ökade intäkter, men som ej medräknats.

Vänsterpartiet avvisar borgaralliansens  förslag om skattesänkningar. Vi är även beredda att  avsätta 10 "skatteöre" framför allt för att säkerställa en satsning på ungdomskultur och folkbildning. Vi menar att detta är viktiga markeringar i en kommun som sorgligt eftersatt stödet till folkbildningen och kraftigt begränsat möjligheterna till ungdomar att ha ett alternativ till kommersiell fritid.

Vänsterpartiet visar tydligt i den här budgeten att vi är ett feministiskt parti. Bland annat gör vi en satsning på nattöppet dagis! Det är helt nödvändigt för att det ska vara möjligt för föräldrar som arbetar på scheman eller i skiftarbete. Och det är kvinnorna som i allt större utsträckning arbetar i verksamheter och på arbetsplatser som förutsätter obekväm arbetstid. För att kunna behålla eller söka allt fler arbeten krävs barnomsorg dygnet runt och det är en skyldighet – anser vi – att kommunen tillhandahåller detta.

Vänsterpartiet gör också en tydlig markering när det gäller kvinnoarbetsplatserna i kommunen. Vi gör det genom att avsätta pengar för ökad tjänstgöringsgrad inom äldrevård och hemtjänst. Det kommer att bli mycket svårt att rekrytera medarbetare till dessa arbeten om man tvingas jobba deltid och dessutom med arbetstid på obekväma scheman.

Vänsterpartiet vill avsätta särskilda pengar till lågavlönade och felavlönade kvinnor. Vi anser dessutom att löneantagandena har varit alldeles för låga. Men att nu göra en generell avsättning till löner är förhandlingsmässigt oklokt och dessutom anser vi att kommunen som arbetsgivare måste ha en tydlig lönepolicy som motverkar orättvisa kvinnolöner. Även om vi i det här läget – mitt under avgörande förhandlingsläge inte vill avsätta pengar i en offentlig budget – vill vi markera att vår vilja till att höja låga och felsatta (kvinno)löner är glasklar.

Vänsterpartiet menar slutligen att det är en felaktig utbildningspolitik att dra ner på möjligheterna till vuxenstudier. Dels är behoven stora när det gäller kompetenshöjande utbildning inom äldrevård, personlig assistent med flera yrken inom kommunens verksamhetsområde. Dels behövs en satsning på validering, det vill säga en bedömning av människors faktiska kunskaper för att mera individuellt anpassa – och ofta förkorta – en kompetensgivande utbildning. Vidare är det angeläget att förstärka och utveckla kvalificerad yrkesutbildning, (KY-utbildningar),  verksamheter som varit framgångsrika och som sannolikt kommer att utökas nationellt. Det är då viktigt att kommunen har en beredskap att bedriva nödvändigt utvecklingsarbete för att vara med och söka dessa statliga pengar.

Vänsterpartiet vill satsa på ytterligare 15 äldreboendeplatser som ska stå inflyttningsklara den 1/7 -09. Det är inhumant att låta äldre människor med stora vårdbehov behöva vänta i åratal. Dessutom blir Söderköpings kommun tvungna att anlita landstingets sjukhusvård för patienter som faktiskt är färdigbehandlade. Detta kostar stora pengar, på årsbasis 2-3 miljoner.

Vänsterpartiet finansierar dessa satsningar genom att omfördela pengar inom Barn- och utbildningsnämnden (BUN), vi föreslår dessutom en skattehöjning  -08  med 10 öre och vi avstår från att "skylta" med en budgetpost för löneökningar. Det finns dessutom anledning att anta att en höjd sysselsättningsgrad leder till ökade skatteintäkter, liksom att byggandet av ytterligare ett äldreboende  innebär minskade utgifter för "äldreboende på sjukhus". Vi avstår dock från att "räkna hem" dessa pengar eftersom det inte finns några säkra kalkyler på dessa poster.

Vänsterpartiets budgetförslag 2008 – 2010      

V-förslag: kkr                      2008                      2009                      2010

Resultat 17 april              – 4 079             – 3 226             – 3 797

Ny skatteprognos   7 200                      10 400                      10 800

Reserv för löneökning,     —-                 —-                 —-

Kostnadsutjämn (stb)            – 1 000             – 1 000             – 1 000

F d invest (justering)         2 600                2 600               2 600

Socialnämnden; justering           1 000                1 000               1 000

BUN; justering                        5 500                7 500               7 500

Ks, justering                              500                      500                     500

Resultat 9 maj                      11 721             17 774                      17 603

V-förslag                           

Oförändrad utdebitering            0                       2 500               5 000

Skattehöjning för kulturen     2 500                2 500               2 500

Förbättrade skatteintäkter

till följd av heltidssatsn                                                     +

Minskade utgifter för

färdigbehandlade sjukhuspat      +                        +

Satsn på ungdomskultur    – 1 000          – 1 000             – 1000

Stöd till folkbildn              – 1 000          – 1 000             – 1 000

Extra äldreboende 1/7 -09                                – 4 078             – 8 158

Från deltid till heltid inom

äldrevård och hemtjänst   – 2 000             – 2 500             – 2 500

Riktad kvinnopott      —-                 —-                 —-

Nattöppet dagis                                                              – 2 000             – 2 000

Utökad vuxenutbildning

(fr a vård, KY, validering) – 1 000             – 2 000             – 2 000

 Resultat (v)                           9 221             10 196              8 445

Det krävs mer samarbete kring gymnasieskolan i Östergötland

Skolministern har aviserat en ny gymnasieutredning. Hans intentioner med en tredelning i en teoretisk, en praktisk och en arbetsplatsförlagd utbildning kommer inte att lösa problemen. Det riskerar snarare att öka segregering och klasskillnader. Det skriver Mattias Ravander (s) och Björn Grip (v), båda skolpolitiker i Söderköping.

   Om några få år kommer årskullarna i gymnasieåldern att kraftigt minska. När gymnasieungdomarna blir färre, ökar den aggressiva marknadsföringen från skolorna – oavsett om de är offentliga eller privata – och mer eller mindre seriösa friskoleförsök blir allt fler. Detta drar stora kostnader. Det är ett av skälen till att samordna och profilera utbildningarna på gymnasieskolorna såväl i Östergötland som i riket. Det är också angeläget att förstärka de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.

Det är två tendenser som är mycket påtagliga inför den nära framtiden;

– Antalet ungdomar i gymnasieåldern minskar drastiskt. Östsams bedömningar pekar på   att antalet 16-åringar i länet om några år utgör 60% av det nuvarande antalet.

– Behovet av arbetskraft ökar kraftigt, i takt med att de stora kullarna under 40-talet lämnar arbetslivet. Detta gäller framför allt kvalificerade yrkesarbetare. Idag finns stora brister inom många områden, exempelvis licenssvetsare, kockar och undersköterskor i äldreomsorgen. Byggbranschen – som visserligen är väldigt konjunkturkänslig – saknar också yrkeskunniga arbetare.

Det är de billiga utbildningarna som blivit fler de senaste 10-15 åren. Såväl i gymnasieskolan som på högskola och universitet är det utbildningar med lite undervisning, mindre utrustningsbehov och ingen färdighetsträning som ökat i omfattning. På de dyra utbildningarna – som ger många utbildningstimmar och gedigen färdighetsträning – har antalet platser inte ökat i nämnvärd omfattning. Detta är en stor brist eftersom dessa utbildningar ger sämre förberedelse för arbetslivet.

Det är till dessa billiga och mera allmänna utbildningar – som alltså saknar tydlig koppling till arbetsmarknaden – som många ungdomar sökt sig till. Utbildningsexpansionen har präglats av att man varit generös med unga människors tid i form av studieår, men snål med utbildningskostnaderna. Efterhand har pressen mot de studerande ökat i form av hårdare krav på återbetalning av studielån. Samtidigt har det blivit allt svårare för dessa grupper att hitta ett jobb som någorlunda motsvarar deras kvalifikationer.

I det läget har den borgerliga regeringen dragit ner på arbetsmarknadsutbildningarna med hänvisning till att jobben kommer. Men jobben stämmer inte med människors utbildningsval.  Det är framför allt behovet av välutbildade yrkesarbetare som ökar. På 70-talet krävde en femtedel av LO-jobben yrkesutbildning. Idag är det minst hälften av arbetarjobben som räknas som kvalificerade och ställer krav på yrkesutbildning.

Skolminister Jan Björklund skisserar för en ny gymnasieutredning med en tredelning av det nu sammanhållna gymnasiet – ett teoretiskt gymnasium för de teoretiskt studiebegåvade som ska vidare till universitetet, ett yrkesgymnasium för de praktiskt begåvade och sedan lärlingsutbildning för de skoltrötta. Hans förslag riskerar att leda till segregering, inlåsningseffekter och cementerade klassgränser.

Vi vill slå vakt om det integrerade gymnasiet, där allmän behörighet för vidare studier på högskolan i princip finns på samtliga program. Men det räcker inte. Det krävs också en bättre koppling till arbetslivet för alla utbildningar och en mera aktiv studie- och yrkesvägledning som gör tydligt hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas. Det handlar inte minst om regionalt samarbete som ser till hela länets behov av kvalificerad yrkesutbildning.

Vad behöver då göras?

– Samordna gymnasieskolan på regional nivå. De renodlat teoretiska utbildningarna behöver minska kraftigt medan de gymnasiala mera resurskrävande yrkesutbildningarna behöver öka. Framför allt de mindre kommunerna kommer inte att klara detta. Samarbetet mellan kommunerna, men framförallt med näringslivet – såväl finansiellt som kring färdighetsträning – behöver därför utvecklas.

– Satsa på vuxenutbildningen och samordna ungdomsgymnasium och vuxenutbildning. Det finns stora grupper i åldern 20-45 år – inte minst bland invandrare som behöver komplettera och anpassa sina kompetenser till den svenska arbetsmarknaden. Men det kräver att studierna då också anpassas efter den enskildes behov och skräddarsys.

– Gymnasieskolan behövs i hela länet. Vi vet att studienivån är lägre ju längre från regionala centra som människor bor. Därför behövs gymnasieutbildningar i alla kommuner. Men det är inte möjligt att erbjuda hela utbudet i varje kommun. Profilera därför utbildningsprofilen kommunvis i samråd med branschråd och fackliga organisationer.

Satsa betydligt mer på eftergymnasial yrkesutbildning. Det är mindre viktigt om detta sker som kvalificerad yrkesutbildning, så kallade KY-utbildningar, eller om det sker inom ramen för en sammanhållen yrkeshögskola. Det viktiga är samarbetet och kopplingen med arbetslivet.

Visst behövs det byggas…men inte på Petersburg

Det är många som i likhet med Anita Bergenfors njuter av Petersburg med Ramunderberget, Borgberget och omgivningarna däromkring. Det är verkligen strövområden, som det är värt att vara rädd om. Men visst behövs det byggas. Även för människor som saknar förmögenhet

Det kan handla om unga människor som vill bilda familj och som inte får lån till egen insats. Men det kan också handla om människor som vill lämna sina villor och bo lite mindre, men med komfort och trygghet. Alla ska ha möjlighet att bo och leva i Söderköping tycker vi. Och visst finns det markområden som skulle gå att exploatera. Här är några exempel:
– Främre delen av Vikingavallen, som kommunens eget bostadsbolag, Ramunderstaden, har uttryckt intresse för. Där skulle olika boendeformer – hyresrätter och bostadsrätter – kunna samsas.

Likaså skulle tomten, där Bergaskolan idag finns, mycket väl kunna bli ett stadsnära och intressant alternativ för seniorboende. Det är många lite äldre människor som vill bo i hyres- eller bostadsrätt, när krafterna tryter och den egna villan och trädgården "växer en över huvudet". Elevantalet krymper kraftigt de närmaste 10-15 åren och får plats i övriga skolor i stan;
– Tomten där Konsum och den tidigare busshållplatsen fanns. Den skulle ju bebyggas med ett antal lägenheter. Visst var det 75 lägenheter som HSB lovade? Och med start 2006…

Den styrande alliansens stolta vallöfte att bygga 250 nya lägenheter under mandatperioden ter sig långt borta. Och det blir verkligen ett antiklimax om det istället blir fråga om några stora lyxvillor i de viktiga stadsnära rekreationsområdena. Kanske borgarnas vallöfte när det gäller byggande ändras till att gälla byggande av ett visst antal kvadratmeter boendeyta i stället för 250 nya bostäder?

Vi delar Anita Bergenfors uppfattning att Petersburg är ett viktigt rekreationsområde. Vi kommer att göra vad vi kan för att se till att Petersburg med omgivningar fortsatt får vara allmänhetens rekreationsområde. Men vi kommer också att påminna om borgarnas vallöften om 250 nya bostäder under mandatperioden.

Marja Bergström. Kommunstyrelseledamot (v)
Björn Grip.(v) Ledamot i BUN (barn- och utbildningsnämnden)

Särskilt yttrande från Marja Bergström

Vi bifaller motionen, men vill anföra följande:

Principiellt anser vi det vara förtroendevaldas uppgift att som sin första uppgift ha ett medborgarperspektiv och att föra en dialog med invånarna i kommunen.  Det finns en risk att  kontakter och besök med olika kommunala verksamheter – som föreslås i ovannämna motion – tränger undan det politiska uppdraget och medborgarperspektivet av intresse för arbetsgivaransvar och medarbetarperspektiv i olika kommunala verksamheter.

Det är också så att finansieringen av fullmäktigeledamöternas besök i form av förlorad arbetsförtjänst och  reseersättning tar resurser från möjligheten för partiföreträdare att ta ledigt från arbete för att hålla kontakt med olika medborgare och väljare i linje med motionen från Marja Bergström (v) angående likvärdig grundresurs för fullmäktiges partier.

Det ekonomiska stöd som föreslås utbetalas enligt Knutlings motion,  förstärker dessutom skillnaderna mellan partierna att på rimligt lika villkor möta väljarna-/medarbetarna. De större partierna med fler ledamöter får naturligtvis därmed ett ytterligare försteg framför partier med färre fullmäktigeledamöter.

Vi hade därför hellre sett att den av vänsterpartiet inlämnade motionen angående grundresurs till fullmäktiges partier hade bifallits. Denna motion har ännu ej fått något svar vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det gått drygt 1 år och fyra månader sedan den inlämnats och registrerats.

Marja Bergström (v)                       Christina Larsson (v)

RSS Andra evenemang på orten

  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.