Vänsterpartiet Söderköping

Arkiv

Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

  • En paus i bloggandet
    Eftersom jag på sistone har skrivit väldigt sporadiskt här på bloggen så har jag valt att ta en paus i bloggandet. Tack till alla som har läst och kommenterat under åren. Det har varit intressant och lärorikt. Vill du fortsätta … Läs mer →

Sortera inlägg

Vad blir det av Jafar…?? Blogg från Björn Grip

Jag fick meddelandet av en kompis till Jafar. Han hade gett sig av. Kanske till Tyskland eller möjligen Frankrike om det nu går att ta sig in i något av dessa länder. Annars håller han sig väl gömd nånstans i Sverige i likhet med några tusen andra unga människor. På inga villkors vis vill han till Afghanistan, ett land som på papperet är hans hemland, men som han inte har några minnen ifrån. I likhet med många andra ”hazarer” flydde hans familj undan talibanväldet till Iran i början av 2000-talet. Där finns sannolikt hans familj kvar, det vill säga mamma och ett par småsyskon. Pappa är försvunnen, förmodligen dödad.

Jafar gick på Nyströmska skolan, och trivdes bra. Jag kom i kontakt med honom eftersom jag blev ombedd att försöka ordna med juridiskt stöd att begära ”verkställighetshinder”. Hans advokat hade avslutat ärendet när det gällde att överklaga beslutet om avvisning. När Jafar fyllde 18 år blev han uppsagd från sitt boende och det ekonomiska försörjningsstödet upphörde. Vräkningen verkställdes strax före påsk och därefter har Jafar levt ur hand i mun bland vänner och engagerade medmänniskor. Skolgången har han dock försökt att följa, även om det blev allt svårare att följa med och göra läxor. Skolan var den enda trygghet han hade.

Nu orkade inte Jafar vänta längre på juridisk hjälp. Han hade en tid idag, tisdag 16 maj, för att få juridisk hjälp via Rädda Barnen. Men han kunde inte vänta. Han gav sig iväg med några kompisar i förra veckan, fullt förståeligt. Det är ändå lättare om man är några stycken att klara sig i den hårda värld som väntar. En värld som innebär att man blir jagad av polis och myndigheter, riskerar att bli utnyttjad såväl ekonomiskt som sexuellt, och som innebär en synnerligen besvärlig daglig kamp när det gäller att överleva och skaffa tak över huvudet.

Jag funderar mycket över om jag kunde ha gjort mer, men har bestämt mig för att inte belasta mig med dåligt samvete. Däremot är jag övertygad om att eftervärldens dom över de beslutsfattare som omöjliggjort för flyktingungdomar att stanna kvar kommer att bli mycket hård. Jafar är precis som Lasse, min egen son, värd ett bättre öde än att jagas runt i en hopplöshetens ekorrhjul, ständigt med hotet om avvisning för ögonen. Enda hoppet är att det går att skapa opinion för en amnesti när det gäller dessa ungdomar som börjat sitt liv i Sverige och som inget hellre vill än att få en chans att leva tryggt och säkert, och att få göra rätt för sig i det samhälle som skriker efter unga människor som kan ta vid när dagens 40- och 50-talister går i pension

Vad vill Yvonne Persson, med Ramunderstaden ? Blogg från Björn Grip

Kommunens bostadsbolag, Ramunderstaden AB, gjorde förra året en vinst på över 7 miljoner kronor förra året. Det är naturligtvis inte fel med ett överskott, men den fråga som ändå blir alltmer aktuell är vad kommunens politiska majoritet vill med sitt bostadsbolag. Enligt Yvonne Persson, moderaterna, ansvarigt kommunalråd är det viktigaste att det i allt bolaget gör finns en affärsmässighet. Kommunstyrelsen valde också nu i mars att som ägare plocka ut vinst ur bolaget.

Om det enbart blir en fråga om att bolaget ska drivas affärsmässigt avhänder sig kommunen en viktig möjlighet att bedriva en aktiv bostadspolitik, med de risker det medför att bostadsbyggandet stagnerar eller leder till segregation och alltför dyra lägenheter för många invånare. Om man dessutom kräver avkastning och tar ut vinst leder det till att nuvarande hyresgäster i Ramunderstaden behandlas orättvist i förhållande till andra medborgare i kommunen. Dels betalar man ju skatt, men dessutom betalar man uppenbarligen en alltför dyr hyra eftersom kommunen som ägare gör bedömningen att bostadsbolaget har en ”övervinst” som kommunen som ägare kan tillgodogöra sig. Det är att orättvist missgynna Ramunderstadens hyresgäster, tycker jag, och det  påpekades också av det tidigare kommunalrådet Mattias Ravander-Geving, när han intervjuades om detta i höstas.

Men framför allt är ju frågan varför kommunen ska äga ett bostadsbolag om man enbart ska driva detta med affärsmässighet. Enligt min uppfattning är det viktigt att kommunen driver en aktiv bostadspolitik som bygger olika typer av bostäder och att man aktivt arbetar för att motverka boendesegregation som lätt uppstår om man enbart låter marknad och affärsmässighet styra byggandet. Ett stort allmännyttigt bestånd av lägenheter skapar ett mindre segregerat samhälle, medan det i kommuner med ett litet bestånd är de mest ekonomiskt utsatta som bor i allmännyttan och risken för polarisering i samhället ökar. En annan konsekvens är att kraven på den enskilde att få ett hyreskontrakt avsevärt höjs. De nya bostäder som byggs riskerar att enbart vara avsedd för en resursstark målgrupp, även i Ramunderstadens nybyggnation.

Så mina frågor tilL Yvonne Persson blir därför;

– Tror du att det går att bedriva en affärsmässig samhällsnytta, det vill säga att bolagets ekonomiska nytta vägs mot den samhällsnytta som det innebär att man motverkar segregation och bostadsbrist?

– Om svaret är ja, är du då beredd att skriva in detta – affärsmässig samhällsnytta – i bolagets ägardirektiv?

– Om svaret är nej, vad skiljer då Ramunderstadens uppdrag från andra privata bostadsbolag?

Är det verkligen hårdare tag vi ska ha ? // Blogg från Björn Grip

Fredagens förmodade terrordåd i Stockholm skapade sorg, förstämning, men också sammanhållning och gemenskap bland människor i Sverige. Manifestationen dagen efter dådet var en stark samling för solidaritet och kärlek.

Den politiska debatten efteråt tog tyvärr en annan vändning. TV-programmet Agenda i söndags, som samlat partiledare från sverigedemokraterna, moderaterna och centern samt inrikesministern överträffade varandra i ropen på hårdare tag, snabbare och bättre verkställighet när det gäller personer som fått avslag på sina uppehållsansökningar.

Det ska sägas att inrikesministern Anders Ygeman försökte förklara att det finns en rättighetslagstiftning när det gäller att få sin asylansökan prövad. De rättsliga prövningarna måste få ha sin gång, och att det finns verkställighetshinder som gör att det inte alltid går att utvisa de som inte har fått uppehållstillstånd, försökte han hävda när främst SD- och moderatledarna argumenterade för snabbare procedurer och effektivare polisiärt arbete när det gäller verkställighet av utvisningar. Då har det ändå skickats åtskilliga tusen unga män, jag tror siffran 25-tusen nämndes, till Afghanistan det senaste halvåret.

Jag kan bara hoppas att det inte är personer som i likhet med mina vänner, inte har varit i Afghanistan sedan tidig barndom utan befunnit sig i Iran eller Pakistan eftersom föräldrarna flytt från inbördeskrigets inferno i Afghanistan. som skickas iväg. Skulle Reeza, och många med honom, ha skickats tillbaks hade det inte funnits någon släkting eller anhörig som kunde möta upp eftersom dessa antingen finns i Iran eller lyckats få uppehållstillstånd i något europeiskt land. Konsekvenserna hade med stor sannolikhet inneburit att han blivit kanonmat. antingen för den afghanska regeringens militär eller i tjänst hos talibanerna.

Så ser situationen ut för de flesta flyktingar som jag känner. Och det börjar bli rätt många bekantskaper. För mig verkar ropen på tuffare tag kontraproduktivt. Jag kan inte låta bli att tänka på den manifestation för en human flyktingpolitik  som jag deltog i för några veckor sedan i Linköping. Vi var ett hundratal som stillsamt vandrade från Sankt Larskyrkan till Busstorget. Där ställde vi oss i en ring, och alla fick chansen att säga några ord i en raspig högtalare. Många, främst flyktingungdomar gav gripande inblickar och starka vittnesmål som borde vara starka argument för uppehållstillstånd. Jag minns särskilt en pojke, som pendlade mellan vädjande förtvivlan och vrede – snälla, gör mig inte till självmordsbombare eller terrorist, var hans slutkommentar innan han bröt samman, och lämnade mikrofonen vidare.

Jag kan inte låta bli att tänka på denna incident i samband med fredagens terrorhandling. Hur många förtvivlade unga män finns det idag, som pendlar mellan hopp och förtvivlan, som väntar i flera år, som är på väg in i samhället, som gör allt för att integreras, som tar skitjobb till dålig svart betalning för att kunna klara sig när kommunerna har släppt sitt stöd?

Jag vill avsluta med att citera ett facebookinlägg från Daniel Sestracic, vänsterpartistisk riksdagsledamot:

– Tänk om statsmakterna istället för strängare asyllagstiftning och snabbare avvisningar kunde säga; vi ska se över den stränga asyllagstiftningen som driver människor till desperation och förtvivlade handlingar och vi ska anta en marschalplan för att skapa ett jämlikare och tryggare samhälle. Vi vet ju att detta är en väg som står emot desperation och vansinnesdåd.

 

// Björn Grip 

 

Drömmen om det Röda……. Blogg från Björn Grip

Rubriken ovan är också rubriken på en bok, skriven av journalisten och författaren Nina Björk. Det är en bok om den socialistiska ikonen Rosa Luxemburg, polsk-tysk judinna, som levde och verkade i det tidiga 1900-talet. Hon mördades av paramilitära frikårer i Berlin den 15 januari 1919, alltså för snart hundra år sedan.

Varför mördades hon? Och vad har hon för betydelse för dagens Söderköping?

Svaret på den första frågan är att hon var ett hot mot den bestående ordningen. Hennes förmåga att formulera en vision om jämlikhet och rättvisa ledde till att det startades flera socialistiska rådsrepubliker i tyska städer, bland annat i Berlin och Munchen. Dessa slogs brutalt ned av en regim där den reformistiska tyska socialdemokratin i samarbete med borgerligheten som använde sig av resterna av den preussiska armén förstärkt med reaktionära frivilliga. Ledarna Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg infångades och mördades efter summariska rättegångar.

Vilken betydelse har Rosa Luxemburg idag? Författaren Nina Björk skriver att ”idag är hon den radikala vänsterns dröm om en väg mellan kommunistisk diktatur och socialdemokratiskt förvaltad kapitalism”. Ingen i de radikala tänkarnas kanon insisterade hårdare på omöjligheten att skilja demokrati och socialism åt. Hon är den hårdaste kritikern av Lenins försök att ”införa socialism uppifrån, likaväl som hon förutser socialdemokratins misslyckande att tämja kapitalismens inneboende tendens att öka klyftorna mellan de som har och de som inte har.

Rosa Luxemburg är idag mest förknippad med socialismen som en internationell rörelse och vikten av internationell solidaritet. På så sätt har hon betydelse för oss i Sverige och Söderköping, när vi engagerar oss och fattar kommunala beslut gällande ungdomar som flytt från krigets fasor i Afghanistan, Eritrea och Syrien med flera krigshärdar.

Nina Björk har skrivit en fascinerande bok som levandegör Rosa Luxemburg som människa och politiker. Nina Björk kom till ”Stinsen” och gav oss ala inspiration med föreläsning om boken och för en kamp om anständig flyktingpolitik   ?

// Björn Grip  

Malin Östh (V) Söderköping.. nyvald som Ordförande för Vänsterpartiet Östergötland

Malin Östh, vänsterpartiets ledande politiker Söderköping, nyvaldes under lördagens distriktskonferens på Marieborg i Norrköping till ordförande för Vänsterpartiet Östergötland.

Hon efterträder Linda Snecker, riksdagsledamot från Norrköping.

Malin har vunnit alltmer respekt för sitt vänliga sätt, sitt kunnande och sin övertygande argumentationsförmåga.

– Vi tror att Malin blir en bra distriktsordförande och ser också valet som en möjlighet att de mindre partiföreningarna i länet får stöd och uppmuntran i sitt politiska arbete.

Vänsterpartiet behövs i alla kommuner.

Grattis Malin från partivänner m.m.

Säg inte nej, säg kanske …… // Blogg från Björn Grip

Så har fullmäktige haft sitt möte. Efter en lång interpellationsdebatt, där oppositionen på olika sätt vädjade om något utökat stöd för flyktingungdomar står det klart att kommunens majoritet inte har för avsikt att ge något stöd för de ungdomar som fyller 18 år och ännu inte fått uppehållstillstånd. Det kan enligt socialnämndens ordförande Tuula Ravander röra sig om omkring 25 ungdomar.

Argumenten för ett rimligare stöd, att inte bli förvisad till Migrationsverkets boende någonstans i Norrland, utan i stället få möjlighet att fullfölja sin skolgång, ha kvar sitt boende och sina fickpengar bet inte på Anders Bevemyr och hans kompisar. Inte heller hjälpte det att den samlade oppositionen från vänstern till liberalerna argumenterade väl. Det var ”bovägga”, som man säger.

Förgäves försökte vi vädja utifrån argumentet att de här ungdomarna är ett välkommet tillskott på en arbetsmarknad som skriker efter folk, och där de ungdomar som tidigast kom hit, 2013 och 2014, nu har fått jobb, bland annat i den underbemannade äldrevården. Och dom som börjat jobba eller praktisera lär vara omtyckta av de äldre som behöver hjälp av personal från hemtjänst och hemsjukvård.

Förgäves pekade vi på det faktum att åldrarna 15-25 år är svagt representerade i Söderköping. Cirka 5% av den totala befolkningen i kommunen befinner sig i de här åldrarna. Nog borde de styrande inse att det är en skänk från ovan att få hit ambitiösa ungdomar som inget hellre vill än att få göra rätt för sig. Men vi som ömsom vädjar ömsom ”hotar” är inte ensamma. Och protesterna växer.

”Vi står inte ut”, heter en organisation bestående av professionella och frivilligarbetare i arbetet med flyktingar. De har ställt tre krav på regering och kommuner, krav som får ett växande stöd. Det här är organisationens tre krav:

– Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess i suicidpreventivt syfte.

– Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.

– Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

Ett femtiotal kommuner, främst i västSverige har anammat det första kravet och ställer upp för sina artonåringar med tak över huvudet, fickpengar, skolgång och gode män.

Kraven i sin helhet stöds av Vänsterpartiet, men också av många partiföreningar i centern och miljöpartiet. Även tunga fackliga organistioner som de båda lärarförbunden samt  socialarbetarnas fackliga organisation, SSR står bakom detta. Många olika kyrkliga församlingar och Rädda Barnen finns med bakom kraven.

Hur är det inom socialdemokratin då? Jo socialdemokratin är splittrad och ledningen kommer att möta många ombud som kommer att driva kraven på s-kongressen nu i april. Flera SSU-föreningar står bakom, liksom många s-kvinnoföreningar. Tro och Solidaritet, tidigare Broderskap, finns också med i opinionsbildningen.

Låt oss hoppas att partiledningen lyssnar på den kritiska opinionen inom och utom s-partiet, tar sitt förnuft tillfånga och ändrar på den restriktiva lagstiftning i flyktingfrågan som togs 2015. En lagstiftning som ställt till det för så många människor på flykt, människor som trodde på att Sverige stod upp för mänskliga rättigheter.

Kommande evenemang

RSS Andra evenemang på orten

  • Renoveringen av Göta kanals "akilleshäl" från Tegelbruket till Mem 2018-03-05
    Som en av de största insatserna i renoveringsprojektet Göta kanal 2.0 byggs nu en ny kanalbank i lättmaterial mellan Tegelbruket och Mem. Göta kanalbolags VD Roger Altsäter berättar och visar bilder från den omfattande insatsen tillsammans med entreprenören som utför arbetet.