Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

Marjas blogg

Det är budgetdags i kommunerna – så även här i Söderköping . Blogg från Marja Bergström

Alliansen pekar nöjt på ett stort överskott – 20 miljoner för 2011 enligt den senaste prognosen. Och det är ju bra. Men frågan är egentligen vad i den kommunala verksamheten som har fått stå tillbaka för att åstadkomma detta överskott.

Budgetramarna för 2012 som presenterades på KS i tisdags stöds också av socialdemokraterna. Men dessa efterlyser, precis som vi i vänsterpartiet, politiska ställningstagande, prioriteringar, där man också kan utläsa en politisk vilja. Och inte som nu, en avsaknad av… Våra borgliga politiker diskuterar inte så gärna politik, när det gäller att sjösätta budgetramar. Man sätter siffror, man räknar upp budgeten med två procent osv…

 De borgliga partiföreträdarna säger bifall till alliansens förslag, avslag på oppositionens… Ingen argumentering varför. Det har blivit så tyst, slutet och luddigt inom alliansen.

Frågan är vad man är rädd för? Är man inte stolt över den politik, som ganska snabbt vidgat klyftorna mellan de som har och de som inte har så mycket, att inkomstskillnaderna ökar mellan män och kvinnor, att hälsan inte tiger still? 

Den kommunala politiken skulle kunna göra lite skillnad… om man vågade eller kanske om man hade kunskap. Det enda den borgliga alliansen säger är att politiska prioriteringar är att lägga sig i nämndernas arbete. Som om inte nämndernas arbete också är politik.

 Vi, i vänsterpartiet har lagt, som vi tycker, en bra budget med tydliga prioriteringar, äldreomsorgen – förstärkning och ny arbetsmodell bland annat,  satsningar på ungdomar, förlängda öppettider på biblioteket, vuxenutbildning och näringsliv..

 Vänsterpartiet föreslår samma skatt, som Alliansen och S. men vi ifrågasätter  balanskravets ettårsperspektiv. Med vårt budgetförslag når vi når balanskravet först det tredje året. Vi tycker att det är klokt att använda pengarna till verksamhet eftersom  det behövs och inte bara låta dem ligga sparade. Låta pengarna arbeta på ett klokt sätt.

 Vi har alltså mer pengar att lägga ut på kommunens verksamheter. Och vi vågar prioritera. Och vi prioriterar efter den budget som S, Mp och V var överens om före valet 2010.

 Visionen 2020 är en del av budgeten. Och jag kan rapportera att medborgare nu finns även i kommunens  vision. Fast de trängs med kunderna.

 Marja Bergström

Medborgare i Söderköping, kunder/ brukare i vår egen kommun?

Blogg från Marja Bergström

Medborgare i Söderköping, skulle jag vilja säga , vet du om att du och jag betraktas som kunder/ brukare i vår egen kommun? Att de borgerligas och sossarnas visionen av år 2020, den där med att vi ska vara 16.000 innevånare det året verkar vända sig främst till kunder i olika skepnader, turister, företagsledare – de vi gärna vill få hit. Det vill vi, men vi vill också att kommunen ska ta in oss 14.000 eller 16.000 innevånare i sin vision – det är ju vi som ska förverkliga den.

En framtidsvision som ser på sina innevånare, medborgare som kunder/brukare vad säger den? Mig säger den bland annat, att den enda relevans vi har, är att på alla områden i livet uppträda som kunder. Köpa allt från omvårdnad, städhjälp till poolen i trädgåren och hästen till barnen. Vi har enbart existensberättigande då vi köper, konsumerar…

Detta kan väl inte gälla oss i Söderköping säger du. Nästintill, svara jag. Vid den visionsdag, som kommunstyrelsens ledamöter och cheftjänstemännen höll i måndags tillsammans med en framtidskonsult presenterades dokument i vilket kund/brukare nämndes som strategiskt utvecklingsområde. – Var tar medborgaren vägen, vi, du och jag frågade jag. Jag anser inte att innevånarna i Söderköping är kunder och ska inte behandlas som sådana. Vad är det för fel på medborgare. Borgaren är med i samhället- medborgare. Vi är medborgare i en kommun, i Sverige och i världen.

S-representanterna, som dagen innan fått en ny ordförande, som i sitt ledningstal slagit fast: att människan ska vara medborgare i ett samhälle. Inte kund på en marknad, hade inga svårigheter med kundbegreppet. På fråga från KS-ordförande Magnus Berge svarade de att kundbegreppet kändes bekvämt för dem.

Jag fick stöd av Mp och vi två ville inte godkänna skrivningen kunder/brukare. Allt stannade upp och nu hängde det på oss- att ge oss. Då säger en klok representant för alliansen: jag vill inte heller vara kund i min egen kommun. Och en skrivning med kund/innevånare godkänns plötsligt. Men vi blev inte medborgare i vår egen visionen..

En tanke slår mig: varför heter det medborgarförslag, det som man som kommuninnevånare kan lägga fram till kommunfullmäktige. Varför inte döpa om det till kundförslag?

Marja Bergström

FIXARFREDRIK TAR DE IFRÅN OSS MEN HÖJER SINA EGNA ARVODEN

I Onsdags (15/12)  på KF diskuterade vi arvoden till politiker, nej fel vi diskuterade inte – det ville man inte – utan bara bestämma. Snabbt och smärtfritt.

Nu blev det inte riktigt smärtfritt eftersom en nyvald ordförande i den nyinrättade tekniska nämnden inte var nöjd med sitt arvodet.Han ansåg att alla nämndordföranden borde ha samma arvode. – Samma sak förväntas av alla ordförandena och alla frågor i en kommun är lika viktiga, sade han. Ingen i den borgerliga alliansen hade någon åsikt om detta..

Jag tycker sammaledes, men det ska även gälla partiers representanter som sittter i olika nämnder och förväntas svara upp till sina väljare. Utan fritidspolitikerna stannar Sverige eller åtminstone blir det ihåligt med demokratin.

Under förra mandatperioden, när vår förra KF-ordförande Inga-Lill Östlund, skulle förklara för media varför ersättningar till fritidspolitiker och andra politiker var så låg i Söderköping sade hon ungefär så här:

-Jo, det är bra. Här i Söderköping är det fint att representera kommunen och därför får vi också så bra politiker…

Är det någon som tycker att det har varit  och är speciellt bra politiker i Söderköping?

Nu verkar detta inte gälla längre – nu när Inga-Lill har tagit klivet upp till en bättre arvoderad politikerplats. Nu höjs arvodena till ordförandena och de får även ersättning för de sammanträden och annat som inte kan sägas ingå i tjänsten som ordförande.

Missförstå mig inte, jag anser att politiker ska ha ett rimligt arvode för sitt arbete. Jag tror inte som Inga-Lill att man blir bättre politiker om man inte för ersättning för utlägg, inte har råd att gå på utbildningar, inte har möjlighet att ta ledigt för att skaffa sig information. Det är istället att misstro politikens möjligheter..

Jag anser att nämndordförandena i Söderköping borde ha samma arvoden alla fyra, men det lägsta arvodet – det som ordförande i Bygg och miljönämnden har.  Jag anser också att man nu med fler politiska tjänster köper makt eller försöker fördela den eftersom valet gick som det gick…Och i denna fördelning av tjänster och pengar har man också fått benäget bistånd av socialdemokraterna. KS-ordförande och oppositionsrådet får naturligvis också höjda arvoden…

Och vilka får betala? Skattebetalarna förstås.

En gammal dam som jag träffade på stan igår innan fullmäktige, sade: Fixarfredrik, ska de ta bort, men sina arvoden höjer de. Det är skamligt – hälsa dem det.

Jag gjorde inte det, fast jag tänkt det. Det blev ingen debatt, ingen bemötte inlägg och ingen i alliansen yrkade på sina förslag. Ordförande lästa upp beslutsatserna. Är detta den nya ordningen med den nye ordföranden? Ska vi sitta som en sällskapsklubb och nicka till hans småmysiga skämt och sedan gå hem och tänka: jaha, det var ju trevligt.

Är det det vi har fritidspolitiker till….? Är det därför vi sitter där?

 Marja Bergström, ersättare KF

Hade det varit en moderat man som deklarerat att… (blogg från Marja Bergström)

Hade det varit en moderat man som deklarerat att: Jag var hemma med mina barn i åtta månader och kunde ge dem nyttig bröstmjölken tack vare bröstpumpen, så hade han lyfts fram.

Kanske inte som en hjälte, men en man som strävar efter att få vara med sina barn och därmed mer jämställd. En enskild, personlig kamp värd att uppmärksammas ….

Han hade aldrig fått löpa gatlopp som Lars Ohly för att han vågade ta ordet bröstpump i sin mun och ge ett exempel på hur man kan fixa vardagen om man vill försöka leva mer jämställt.

Media har hittat årets valskämt och NT.s ledarsida blottar en skrämmande okunnighet – fejkad eller ej. Blåsvart mörker lägrar sig ännu kompaktare över tidningens ledar- och debattsidor.

Låt vara att Ohly har sig själv att skylla. Hans pudlar börjar bli lite för många och hans, trots allt, glada humör  retar de blåa journalisterna. Hans leende är ett hånleende, för att citera tidningen, ”nästan manschauvenistiskt”. Se där ett nästan nytt ord för de moderata skribenterna..  

Tidningens ledarskribenter är tydligen rädda för en leende och lättsam Ohly  och tolkar ett sådant  personligt inlägg i en valintervju som ett statlig påbud – tror jag. Jag är inte odelat positivt inställd till Ohly, men han är fortfarande mitt partis ledare. Jag tycker att han har gjort en del konstiga krumbukter, men detta att våga vara personlig och tala om hur han själv och familjen klarat av småbarnsåren. Är det detta som skrämer?

Jag skulle vilja säja att Lars Ohly har gett bröstpumpen ett ansikte. Den går att använda sig av, även om det inte är så roligt alla gånger – och den ger  valmöjligheter för föräldrarna. En av många möjligheter om man vill se det. Inget statligt påbud -statliga påbud har hört till konungars och överklassens domärer.

Rädslan för delad föräldrarförsäkring gör borgerliga män livrädda och svamliga på gränsen till dumma. Var är Gudrun Schyman? Vem ska rädda oss från dessa mörkermän som översvämmar media och som sätter dagordningen.?.

 Marja Bergström.

Hur många konkurser accepterar du, Senestad?

Stora delar av Söderköpings äldreboende är fortsatt utlagt på entreprenad, trots att den förre entreprenören ”Tre O” gått i konkurs. Nu återkommer ”Tre O:s” ägare i rollen som VD och går också in i som minoritetsägare i ett nytt företag, Geria AB, tillsammans med förre AllRent- företagaren Ronny Fyhr.

Ett företag som efter några års relativt framgångsrik verksamhet i sophanteringsbranschen såldes till en välkänd multinationell koncern. Nu ger han sig in i en ny bransch som han ser som intressant, nämligen vårdbranschen.

Enligt uppgift är han beredd att under fyra år ställa upp med en förlustgaranti  på fyra miljoner till det nya föreget.

En fråga man bör ställa sig, är hur länge som det är intressant att driva företaget innan det säljs.

Senestad är inte orolig, tvärtom är han mycket nöjd med att allt större delar av välfärdens kärna läggs ut på privata entreprenader.

Enligt hans uppfattning är det bra att nya marknader öppnas upp för investerare att tjäna pengar på.

För allmänheten, skattebetalarna och inte minst de som är beroende av ett bra äldreboende finns det dock några frågetecken som behöver rätas ut:

–         Vilka garantier har man för att en ny konkurs inte inträffar?  

Med tanke på den nya konstellationen – en i branschen oerfaren ägare tillsammans med en VD som nyligen begärt sig i konkurs i sitt gamla företag – finns det anledning att fundera över om den politiska majoriteten har tänkt över vad som händer om samarbetet i det nybildade företaget inte fungerar.

För mig tycks det som ideologiska hänsyn är viktigare för Senestad och hans kompanjoner i den politiska majoriteten, än äldre människors behov av ett tryggt äldreboende. Man riskerar äldre människors trygghet för att slippa nesan att låta verksamheten återgå i kommunal regi.

Vad kostar entreprenaden om några år när Fyhr har sålt och det endast finns privata storkoncerner som Attendo Care som lägger anbud?

Det är en klar tendens att mindre företag i vårdbranschen, drivna av f d personal och eldsjälar, efter ett tag säljer eller blir uppköpta av de stora jättarna i branschen.

Dessa nischar in sig geografiskt eller mot olika segment av vårdområdet.

En företeelse som inom ekonomivetenskapen kallas för oligopol, vilket brukar betyda att priset för tjänsterna stiger. Även om oligopol och kartellbildning i princip är förbjudet är detta mycket svårt att komma åt i praktiken.

Vad betyder det mentalt för de anställda att byta ägare?

Även om personalen har upplevt Tre O som en bra arbetsgivare, är det knappast troligt att man uppskattar konkurser.

Om situationen nu tycks klar och konkursförvaltaren ger klart ljus för den nya konstellationen – vilket inom parentes sagt inte är juridiskt självklart – tror jag inte att personalen uppskattar den oro som ägarbyten för med sig.

Och framförallt: vad betyder det för de äldre som är beroende av en omvårdnad där kontinuitet är centralt för vårdkvaliteten och borde vara ett honnörsord för kommunen?

En sak är säker – äldre människors trygghet får inte bli en handelsvara om trygghet och vårdkvalité ska kunna upprätthållas. Det är åtminstone vi tre partier som reserverade oss mot beslutet i kommunstyrelsen överens om. 

Marja Bergström, vänsterpartiet, Söderköping

Konkurs igen

Så var det klart – Tre O gör konkurs, äldreboendena på Storängen i Söderköping står utan ägare och den borgerliga kommunledningen ser sig villrådigt omkring. Hur ska den nu göra?

Att ta tillbaks verksamheten i kommunal regi vore det enda raka, men skulle vara en prestigeförlust för den borgerliga alliansen, så därför kan det inte komma ifråga.

Alltså snabbt ut och be någon av de stora drakarna, Attendo Care eller Carema, att ta över.

Vilket guldläge för vårdkapitalisterna.

Det var inte länge sedan den förra upphandlingen var uppe på tapeten – skolskjutsar och färdtjänst.

Det innebar att Söderköping blev av med sitt taxiföretag, och elva personer blev utan jobb.

Den moderate ordföranden i tekniska utskottet, Anders Senestad, grät krokodiltårar och pratade om "den enda vägen" när det gäller upphandling.

Något som visade sig vara lögn och förbannad dikt.

För något år sedan lämnades tekniska förvaltningen ut på entreprenad – vilket också innebar en massa trassel – även om vi i vänsterpartiet gärna håller med om att verksamheten fungerar bra nu. Det är dock inte så konstigt eftersom resurserna har utökats jämfört med tidigare.

Går vi några år tillbaks i tiden kommer den minnesgode ihåg daghemmet Kullborg som privatiserades.

 Efter en kort tid gick ägaren i konkurs och försvann med kommunens gardiner med mera. Kommunen fick skjuta till extra pengar och återta verksamheten.

 Att borgerligheten aldrig lär sig.

 De borgerliga partierna förnekade att det skulle bli en våg av privatiseringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet, både före valet 2006 och efter.

Att diskutera ägarformer, det var något vi sysslade med förr, sa man. Nu vill vi slå vakt om kvalitet och resultat. Det har varit borgerlighetens nya mantra.

I realiteten har systemskiftet accelererat, inte minst i borgerligt styrda kommuner och landsting. I dag, tre-fyra år efter den senaste valrörelsens dimridåer och "det nya arbetarpartiets" valpropaganda, är det inte svårt att se hur väljarna vilseletts.

Vi har fått en rad exempel såväl nationellt som i borgerligt styrda kommuner, exempelvis Söderköping, som visar att ett stort systemskifte pågår. Men det döljs bakom en ridå av nyspråk.

Att till exempel öppna marknaden för fler privata vårdcentraler eller fler privata apotek kallas att "öka valfriheten" och att "öka tillgängligheten".

Marknadsfanatismens alla nackdelar för medborgarna börjar bli synliga – ett växande antal friskolor som går i konkurs, höga elpriser, slarvig upphandling av sjukhusmat, kommuner som rear ut skolor på ett olagligt sätt och vårdkoncerner som tar betalt för tjänster de aldrig har utfört – ändå fortsätter man, uppenbarligen av ideologiska skäl.

Sluta snacka om "valfrihet", "tillgänglighet" och "kvalitet".

Den borgerliga kommunledningen i Söderköping är, precis som regeringen, en vinstintressenas tillskyndare.

Och den genomför ett systemskifte på område efter område.

 Marja Bergström, vänsterpartiet, Söderköping