Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

Malins blogg

Lundsberg och den segregerade svenska skolan .. Blogg från Malin Östh

images[1]Skolinspektionen har beslutat att stänga gymnasieskolan Lundsberg i sex månader.

Detta beslut väcker känslor och vissa menar att beslutet är orättvist, ett påhopp och en orättfärdig kollektiv bestraffning. För den som minns och har följt turerna kring Lundsberg så var beslutet inte oväntat, inte heller plötsligt eller orättfärdigt.

Redan 2011 konstaterade skolinspektionen, efter en riktad inspektion på skolan föranledd av en anmälan av tidigare anställda, att miljön inte är trygg och att ”det finns ett informellt regelsystem som gör att äldre elever systematiskt kränker yngre elever.” Alltså samma sak som man kom fram till den här gången; miljön är inte trygg för eleverna och ledningen gör inte tillräckligt för att komma tillrätta med situationen.

Att i debatten sedan hävda att skolinspektionen ägnar sig åt kollektiv bestraffning är att medvetet försöka blanda bort korten. Nu tillskyndar elevernas föräldrar. I debatten känner de med sina barn, de tycker synd om sina barn som behandlats fel och orättvist. Föräldrarnas gemensamma ”fiende” är dock inte pennalismen eller den internaliserade mobbingkulturen på skolan utan skolinspektionens beslut.

Det är det som väcker indignation och nu ramlar jo-anmälningarna in på löpande band. Naturligtvis har alla rätt att få sin sak prövad, det är en fundamental del av demokratin men att just den här elevgruppens föräldrar jo-anmäler är symptomatiskt. Överklassen och de socioekonomiskt starka grupperna i samhället är väl medvetna om sina rättigheter.

De har resurser, självförtroende och ett stort kontaktnät. Nu när också styrelsen överklagat skolinspektionens beslut börjar jag undra hur länge beslutet ska hålla. Att hålla fast vid beslutet trots invändningar och motstånd från en stark grupp med makt ser jag som en prövning för demokratin och för rättsstaten.

Lundsberg målar upp sig som en gymnasieskola bland andra, endast med den lilla skillnaden att Lundsberg råkar vara en internatskola. Så enkelt är det inte. Lundsberg är inte en skola bland andra. Lundsberg är en relik som inte hör hemma i det moderna samhället, en skolvärldens dinosaurie, ett uttryck för överklassens elitism och snobbism. En modern skola är inte uppdelad i bättre och sämre.

En modern skola är inte segregerad. Borgarna vill gärna att vi tror att den skola de står för är den skola marknaden skapar och därmed också den skola vi vill ha. I själva verket har borgarnas politik återuppväckt ett lik från det förflutna; den segregerade skolan.

Det, om något, är orättfärdigt och orättvist.

Lästips: Ann-Marie Lindgren, Rapport nr.44/2012 Varför växer skillnaderna? Rapport om sjunkande resultat i en segregerad skola

 

// Malin Östh

Kommunalekonomiska dagen i Stockholm 12/9 . Blogg från Malin Östh

Jag var på Kommunalekonomiska dagen i Stockholm 12/9 där jag träffade vänsterpartister från olika delar av landet och lyssnade på intressanta föreläsare/talare.

Här kommer ett kortare sammandrag av vad som sades, fragmentariskt och mycket kortfattat men läsbart hoppas jag: Jonas Sjöstedt inledde dagen,uttryckte en förhoppning att valet 2014 kommer att domineras av frågan om vinster i välfärden. Vänsterpartiet är den enda röst som på allvar lyft frågan så här långt i debatten, vi har folk med oss, enligt gjorda undersökningar håller 8 av 10 svenskar med om att vinster i välfärden är problematiskt.

Sjöstedt menar att vi dock ska vara medvetna om och beredda på att snart kommer det hårda motståndet från riskbolagen,företagen och näringslivet. Argument mot vinster i välfärden: – vårda varje skattekrona – återinvestera vinster, för skattebetalarnas skull, för vårdtagarnas skull, för personalens skull 2009 togs 8 miljarder ut i vinst vilket motsvarar 20.000 jobb. Stora riskkapitalbolag dominerar marknaden.

Varannan skattekrona går till 16 riskkapitalbolagsägda koncerner. Vinstintressenas och avregleringens förespråkare talar inte längre i termer av kostnadsargument, det blir helt enkelt inte billigare, det är bevisat om och om igen att det istället blir dyrare, istället lyfter de (så ofta de kan) det argument de har kvar: valfrihet.

Därefter pratade Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Hon berättade om hur hon i en studie jämfört två kommuner, en röd (Göteborg) och en blå (Stockholm). Hon kom fram till att Göteborg mycket tydligare använder sig av kommunen medan Stockholm inte riktigt vill kännas vid att de är en kommun… I Stockholm är samhällsplanering gjord till en teknisk fråga, man pratar i termer av bättre teknik och tekniska ingripanden. Göteborg kopplar istället samhällsplanering till livsstil, resemönster,segregering osv. det vill säga helt olika ansatser i de två kommunerna. Göteborg lyfter social infrastruktur som en viktig faktor när de diskuterar samhällsplanering och energieffektivisering; fungerande stadsdelscentrum med vårdcentral, bibiliotek, fritidsgård osv. diskuteras som något som kan vara lika viktigt som att bygga ut kollektivtrafiken det vill säga finns det som vi behöver där vi bor kanske vi inte behöver resa så mycket, motverkar också social ojämlikhet och orättvisor. Den sociala infrastrukturen ska vara likvärdig i hela kommunen. Göteborg säger nej till fler externa köpcentrum numera också.

Ulla Andersson var dagens sista talare och började med att berätta att Sverige gått från rödbeta till morot. Tidigare såg Sverige ut som en rödbeta med få riktigt rika, en bred medelklass och få fattiga. Nu ser Sverige istället ut som en morot med fler rika, mindre medelklass och fler fattiga. Andelen som lever i långvarig relativ fattigdom har fördubblats mellan 2007-2010. Vänsterpartiets budgetförslag fokuserar, mkt. kortfattat, på samhällsnyttiga investeringar som skapar arbetstillfällen och hållbarhet, ett hållbart arbetsliv med plats för flera och rättvisa skatter, förbättrad a-kassa och sjukförsäkring.

/Malin

En köttfri dag i veckan.. Blogg från Malin Östh

Den storskaliga köttproduktionen är en mycket stor belastning för klimatet och miljön. Uppfödningen av slaktdjur står för nästan en femtedel av utsläppen av växthusgaser. Det motsvarar trafikens utsläpp globalt.  För att minska vår klimatpåverkan måste vi minska vår köttkonsumtion.

Miljö

Köttproduktion är energikrävande och förbrukar stora mängder vatten och fossila bränslen, det är också en produktion som kräver mycket mark. Det är inte bara den mark som djuren betar på (om de får gå ut) som tas i anspråk utan framför allt används mark till odling av djurfoder. Hela 70 % av åkerarealen används idag till odling av djurfoder. Regnskog i Amazonas skövlas också för att bereda väg för gigantiska monokulturer där man odlar soja som sedan används som foder. Sverige importerar i nuläget cirka 385 000 ton soja per år. (Källa: Naturskyddsföreningen)

Om vi menar allvar med ambitionen att bekämpa världssvälten och vill hitta en livsmedelsproduktion som är hållbar måste vi minska köttproduktionen för att istället odla grönsaker, som människan kan äta direkt, på en större del av den värdefulla åkermarken.

Klimat

Köttproduktion kan ge upp till 100 gånger högre utsläpp av växthusgaser jämfört med odling av grönsaker, bönor och linser. Idisslande djur avger metangas när de bryter ned det de äter. Metan är en oerhört potent växthusgas, 23 gånger starkare än koldioxid. Med den storskaliga köttproduktion vi har idag blir mängden djur ett problem. FN: s miljöprogram UNEP skriver i sin senaste rapport att vi omgående måste minska vår köttkonsumtion för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

Hälsa

I Sverige konsumerar vi 86 kg kött per person och år. Det är en ökning med hela 50 procent de senaste 20 åren.(Källa: Naturskyddsföreningen) Enligt Elinor Hallström, doktorand vid Lunds Tekniska Högskola så äter medelsvensken 30 % mer kött än vad som rekommenderas. Ur hälsosynpunkt finns det inga skäl att äta så mycket kött som vi gör idag, tvärtom är det bra att dra ner på kött och charkprodukter, det kan minska risken för tjock- och ändtarmscancer. Att istället lägga mer grönsaker på tallriken kan motverka vällevnadssjukdomar som fetma och hjärt-, kärlsjukdomar.  ( Källa: Livsmedelsverket)

Djuren inom industrin

Hur mycket vi i Sverige än vill berömma oss för vår djurhållning så kommer det återkommande avslöjanden från djurindustrin som pekar på en faktisk situation som är allt annat än trevlig. De ökande kraven på lönsamhet skapar en miljö där djuren inte tillåts få utlopp för sitt naturliga beteende utan istället får utstå ett kort och plågsamt liv under trånga och stressiga förhållanden. Burhöns lever sina liv på en yta stor som ett A4papper.

Välj ekologiskt kött om du köper kött. Djuren som kommer från KRAV-certifierade gårdar har fått leva ett liv som är mer naturligt.

Byt ut köttet mot en vegetarisk rätt en gång i veckan, helst ännu oftare, för miljön, hälsan och djurens skull.

/Malin Östh

Vice Ordförande . Vänsterpartiet Söderköping

Därför är det viktigt att Söderköping är en Fairtrade City . Blogg från Malin Öst

År 2006 lanserades ett nytt koncept i Sverige – Fairtrade City. Fairtrade City är en diplomering till kommuner som engagerar sig för etisk (rättvisemärkt) handel.  I Sverige är 47 kommuner diplomerade och Söderköping är sedan den 10 april 2010 en av dessa kommuner.

Att ansöka om att bli och att sedan vara en Fairtrade City är ett aktivt val och ett etiskt ställningstagande som kommunen gör, och ska på sikt leda till att utbudet av varor och produkter med etisk märkning ökar i kommunen.  Fairtrademärkning är en certifiering som finns på varor som producerats i enlighet med rättvis handel principerna; såsom rätten till facklig anslutning, en garanterad nivå på löner och ersättning, mänskliga rättigheter i arbetslivet och miljöhänsyn.

Otaliga reportage och vittnesmål har nått oss alla med beskrivningar av hur produktionen ser ut i vår globaliserade ekonomi. De varor vi köper till låga priser i Sverige har ofta producerats i utvecklingsländer i en produktionsmiljö där barnarbete förekommer, där lönerna hela tiden pressas nedåt och når nya bottenrekord, där arbetsmiljön är farlig och skadlig och där facklig organisering inte tillåts. Bakom varje vara finns en produktion och i denna produktion finns människor. Att som konsument försöka se hela tillverkningskedjan och inte bara slutprodukten på hyllan och att därefter göra ett aktivt val i butik är ett enkelt sätt att stötta en positiv utveckling i producentländerna. Det går att manifestera sitt engagemang dagligen genom att välja varor med fairtrademärkning. För mig handlar det om tron på att en annan värld är möjlig, att orättvis handel inte måste vara det enda alternativet. Att stödja rättvis handel slår alla dessa TV-galor som är så populära idag; jag kan varje gång jag handlar göra något, inte bara någon enstaka dag per år.

2008 beslutade kommunstyrelsen i Söderköping att inleda arbetet för att bli en diplomerad Fairtrade City. Idag, några år senare med en diplomering, ligger utmaningen i att inte tappa fokus utan hänga i och fortsätta jobba framåt för, som det står på Malmö kommuns hemsida: ”Fairtrade City konceptet är ett enkelt sätt för en kommun att konkret göra en skillnad för miljoner människor världen över.”

Malin Öst

Ship to Gaza – Blogg från Malin Östh

Ship to Gaza Sweden som är en del av den internationella ”Freedom Flotilla” är just nu på väg mot Gaza för att visa sin solidaritet med Gazas befolkning. Efter sabotage och politiskt färgat, byråkratiskt krångel seglade idag, onsdag 6/7, passagerarbåten ”Juliano” ut från sin kajplats i grekiska hamnstaden Pireus.

Blockaden mot Gaza har pågått i snart fyra år, trots protester från omvärlden. Vissa mindre lättnader har genomförts men det råder fortfarande akut brist på medicin, sjukvårdsmaterial och byggnadsmaterial.

 

FN och andra organisationer släpper kontinuerligt rapporter om det akuta läget i Gaza. I samband med Israels anfallskrig 2009 blev 100 000 palestinier hemlösa och 21 sjukhus och vårdcentraler förstördes.
Trots detta förhindrar Israel införsel av byggmaterial till Gaza-remsan. Kriget har också ökat fattigdomen.  Enligt FN: s
flyktingorgan har andelen mycket fattiga ökat från 100 000 till 300 000, vilket är en femtedel av Gazas befolkning.
I FN:s rapport efter kriget 2009 beskrivs hur Israels krig riktats mot Gazas befolkning som helhet och att ett oproportionerligt våld använts mot civilbefolkningen för att straffa, förnedra och terrorisera Gazas befolkning.

Förstörelsen av bostäder, fabriker, skolor, sjukhus, polisstationer och vattenreningssystem ser FN som del av en systematisk policy som försvårat ett värdigt liv i Gaza. Bilden av humanitär kris bekräftas av samtliga biståndsorganisationer på plats. En talesperson för FN:s biståndsorgan, UNWRA uttalar: ”Det är kris överallt.

Israels blockad måste få ett slut.” Under 40 år har Palestina befunnit sig under israelisk ockupation. Situationen för den
palestinska befolkningen blir allt svårare, särskilt för Gazas invånare. Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat område, bosättningarna utrymmas och 1967 års gränser återupprättas. Utan ett tillbakadragande från ockuperat område finns ingen hållbar lösning i sikte.                                                                                                                                                                                      Vänsterpartiet är för en tvåstatslösning där båda länderna accepterar varandra och lever som fredliga grannar.

Vill du läsa mera eller stödja Ship to Gaza; gå då in på                                  
www.shiptogaza.se

 

Malin Östh

Vänsterpartiet Söderköping

Alltid mer, aldrig nog – Blogginlägg från Malin Östh.

Hej på er…..

Har ni hört att LO släppt en rapport som heter ”Makteliten – alltid mer, aldrig nog – den ekonomiska elitens nya motto”.

Rapporten är mycket tydlig med att löneskillnaderna / klyftorna ökar i samhället. Jag hörde ekonomen som skrivit rapporten på radion och han ifrågasätter den tidigare så förhärskande nyliberala tanken om att löneskillnader skulle sätta fart på ekonomin och leda till tillväxt, ….istället menar han att minskade löneskillnader är;

bra för samhället, för tryggheten och stabiliteten och för tillväxten.

Här kan du läsa ett sammandrag / förkortad version av rapporten, hela rapporen som sådan, har du på sidan..

http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4D4B1D3DA2A96D7FC1257830002BCBEE/$file/Makteliten_2011_2.pdf

Blogginlägg från

Malin Östh

Vice ordförande

Vänsterpartiet Söderköping

Alltid mer, aldrig nog – den ekonomiska elitens nya motto

Publicerad i DN den 7 februari 2011

År 2009 var den svenska maktelitens inkomster före skatt i genomsnitt 15 industriarbetarlöner. 2008 var motsvarande siffra 17 industriarbetarlöner. Det visar LO-ekonomernas nya rapport, Alltid mer, aldrig nog. De fallande inkomsterna för makteliten under 2009 speglar finanskrisens effekter på kapitalinkomsterna för näringslivets elit, men är sannolikt bara ett hack i kurvan för maktelitens relativa inkomstutveckling. Den underliggande trenden, samt de höga kapitalinkomster vi kan förväntas se för 2010, pekar på att makteliten fortsätter att dra ifrån under åren som kommer.

Vår rapport jämför den sammanräknade inkomsten för makteliten med en industriarbetarlön. Materialet är unikt genom att det ger oss en relativt lång tidsserie över inkomstutvecklingen för de 197 positioner som, enligt vår bedömning, är förknippade med störst makt och inflytande över det svenska samhället. Den krets anställda som har de högsta befattningarna inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden återfinns inte som en egen grupp i den offentliga lönestatistiken. Detta är en brist, eftersom det säkerligen har betydelse för samhällsutvecklingen om makteliten har långt högre inkomster och bättre inkomstutveckling än de människor som påverkas av deras beslut.

Den övergripande bilden är tydlig. Mellan 1950 och 1980 minskade skillnaden mellan makteliten och industriarbetarna. År 1950 var maktelitens genomsnittliga inkomst 11 industriarbetarlöner. År 1980 hade makteliten i genomsnitt en inkomst på 5 industriarbetarlöner. Under de senaste trettio åren har däremot klyftorna mellan elitens inkomster och industriarbetarnas löner ökat dramatiskt. 2007 är så här långt toppåret för maktelitens relativa inkomst.

Det är viktigt att påpeka att det inom makteliten finns stora skillnader. Den ekonomiska eliten, de verkställande direktörerna i de 50 största bolagen i Sverige, står i en klass för sig. Denna grupp hade 2009 en genomsnittlig inkomst före skatt på 12,2 miljoner kronor, motsvarande 41 industriarbetarlöner. Denna grupp är också speciell i bemärkelsen att den relativa inkomsten är väsentligt högre än 1950, då den motsvarade 26 industriarbetarlöner, och flerdubbelt högre än 1980, då den var nere i nio industriarbetarlöner. Inkomstmässigt har det aldrig varit så tacksamt att vara hög chef i det svenska näringslivet som under slutet på 2000-talets första decennium. Titeln på Anders Isakssons bok om välfärdssamhället, Alltid mer, aldrig nog, var aldrig särskilt träffande, men den lämpar sig väl som en beskrivning av den ekonomiska elitens inkomstutveckling.

Den byråkratiska eliten – här ingår bland annat generaldirektörer, chefsekonomer och andra höga chefer inom statlig och privat verksamhet – hade 2009 en genomsnittlig inkomst på 8,0 industriarbetarlöner. Den demokratiska eliten – folkvalda i regering, riksdag och folkrörelser – hade i genomsnitt en inkomst på 4,4 industriarbetarlöner. Båda dessa elitgrupper har haft en betydligt svagare inkomstutveckling än den ekonomiska eliten, vars inkomster verkar utvecklas i en helt annan takt än samhället i övrigt.

Andra studier över inkomstutvecklingen ger en liknande bild. Statistiska centralbyråns undersökning av hushållens ekonomi (HEK), som inleddes 1975, visar också på att inkomstskillnaderna var som minst i början på 1980-talet och att de under senare år har varit de största sedan undersökningen började. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen oriktigt hävdat att inkomstskillnaderna inte har ökat sedan 2006. Det stämmer inte. Mellan 2006 och 2009 så har inkomstskillnaderna ökat, oavsett vilket mått för hushållens disponibla inkomst vi använder oss av.

Sverige är inte på något sätt ensamt om ökande inkomstskillnader. Det är en utveckling vi ser över hela västvärlden, men allra tydligast i anglosaxiska länder som USA och Storbritannien. Ett antal olika faktorer bestämmer inkomstskillnadernas utveckling: ekonomins funktionssätt, styrkeförhållandena på arbetsmarknaden, normer i samhället och skattesystemets utformning är en del av dessa. Men det står helt klart att beslut i politiska församlingar kan påverka inkomstfördelningen. Det är olyckligt att den nuvarande regeringens ekonomiska politisk har som kanske främsta syfte att öka löneskillnaderna – i en tid när inkomstskillnaderna är de största på flera decennier.

Förändringarna i det svenska skattsystemet under 2000-talet kommer med stor sannolikhet att leda till att den ekonomiska elitens inkomster ökar ytterligare relativt industriarbetarlönen. Borttagen förmögenhetsskatt, borttagen arvs- och gåvoskatt, en regressiv fastighetsbeskattning – samtliga dessa skatteförändringar kommer att leda till stigande kapitalinkomster för dem som redan har stora ekonomiska resurser. Utan en ny inriktning på den ekonomiska politiken kommer Sverige att bli ett land med ökande ekonomiska klyftor och med en maktelit som har allt svagare förståelse för de ekonomiska förhållanden som gäller för flertalet. Men det är också viktigt att näringslivets elit, både dess organisationer och de individer som finns på de ledande positionerna, börjar ta ansvar för sin orimliga inkomstutveckling. Denna grupp, som alltid predikar återhållsamhet för andra, riskerar annars sin legitimitet som en seriös samhällsaktör.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Jeanette Bergström, LO-ekonom
Ola Pettersson, LO-ekonom