Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

  • En paus i bloggandet
    Eftersom jag på sistone har skrivit väldigt sporadiskt här på bloggen så har jag valt att ta en paus i bloggandet. Tack till alla som har läst och kommenterat under åren. Det har varit intressant och lärorikt. Vill du fortsätta … Läs mer →

Björns blogg

Brunnsparken igen . Blogg från Björn Grip

Det drar ihop sig när det gäller bygge i Brunnsparken, Söderköpings gröna pärla mitt i stan. Beslut kommer att tas i kommunfullmäktige, antingen nu i december eller vid första fullmäktigemötet efter nyår.

Det intressanta är att den nuvarande borgerliga oppositionen – som i majoritet förra mandatperioden drev på ifråga om byggnation – numera är kritiska till byggplanerna. Socialdemokraterna, stora delar av moderaterna samt miljöpartiet kritiserade häftigt planerna på bygge i Brunnsparken förra mandatperioden. Nu är det den politiska konstellationen som vill genomföra byggplanerna.

Visst byggplanerna ser lite annorlunda ut nu, frågan är vilket förslag som skadar natur- och kulturvärden mest. Oomtvistligt är dock att det nuvarande förslaget innebär att större markresurser kommer att användas än i det tidigare förslaget. Dessutom kommer man att ansöka om dispens från strandskyddet, vilket innebär att promenaden längs med ån på allmän mark inskränks när den privata sfären runt bygget utökas.

Till skillnad från det tidigare förslaget är det inte heller längre fråga om ett service- eller trygghetsboende för äldre människor. Nu handlar det om att få utrymme för sju hus, varav de flesta kommer att omfatta fyra plan (3,5 noga räknat). Tanken är att lägenheterna ska säljas som bostadsrätter. Det är knappast något som vanligt folk kommer att ha råd med. Med det läget i en attraktiv miljö får vi en gräddhylla helt enkelt, för människor med mycket pengar.

Vänsterpartiet har tidigare när det var aktuellt agerat för att Brunnsparken skulle få vara kvar ograverad. I detta tidigare förslag fanns det trots allt en ambition att skapa ett trygghetsboende för äldre, ett socialt behov som var ett argument för att ändå bygga. Så är inte fallet nu. Nu handlar det om att en privat byggherre ska få ut maximalt med lägenheter som kan säljas till högstbjudande. Skälen emot ett bygge är inte mindre nu än tidigare, snarare tvärtom.

// Björn Grip

Pensionärsvillkor … Blogg från Björn Grip

Jag har under det senaste halvåret engagerat mig lokalt i styrelsen för PRO. Det är trevligt, många nya människor har jag lärt känna och fördjupade insikter i äldres, inte minst ensamstående kvinnors, villkor har jag fått. 

En sak som som PRO kämpar för, är att höja bostadstillägget för människor med låga inkomster. Möjligheten att erhålla bostadstillägg är en viktig reform som har funnits ganska länge. Tyvärr har nivån varit i stort sett stillastående sedan 2005, något som PRO försöker ändra på i kontakterna med regeringen. Trots allt är detta tillskott något som faktiskt täcker merparten av bostadskostnaderna för låginkomsttagare i många kommuner. Mer  bekymmersamt är att många, närmare bestämt 119-tusen personer av drygt 300-tusen berättigade, inte ansöker om dessa medel. Varför? Ja, det vet man inte på pensionsmyndigheten. Det antas att skälen kan vara dels okunskap, dels att man tycker det är besvärligt och delvis också att man tycker att har man klarat sig hela livet utan att vara beroende av samhällsstöd så vill man kunna göra detta även om man är en fattig pensionär. 

Människor ska naturligtvis inte tvingas till att söka stöd, men samtidigt är det viktigt att markera att detta är en rättighet och ett stöd, inte minst för ensamstående kvinnor,  som har fått en betydligt sämre ekonomi efter makens frånfälle. Okunskap om möjligheten till bostadstillägg eller rädsla för krångel när man söker, får inte vara ett skäl till att man ska gå miste om upp till 5000 kronor i månaden. Jag vet, efter kontakt med Pensionsmyndigheten, att man där ser detta som ett problem. Myndigheten försöker också via PRO och Sveriges kommuner och landsting, SKL, att få till stånd ett samarbete för att hjälpa berättigade personer till detta stöd.

Jag och min fullmäktigekollega, Malin Östh, skrev en motion i frågan i våras, en motion som kommer upp på nästa fullmäktige nu i oktober. Häromdagen damp handlingarna till mötet ner i mailboxen. Döm om min förvåning när svaret från den styrande majoriteten är ett blankt avslag. Motivet är att; ”eftersom stödet är en statlig angelägenhet finns det ingen anledning för kommunen att befatta sig med detta”. 

Jag noterar att den politiska ledningen i Söderköpings kommun visar ett bristande intresse för äldre människors ekonomiska villkor. Åtminstone när det gäller att hjälpa till med att sprida information om de statliga stödformer som faktiskt finns. Lita på att jag som vänsterpartist kommer att göra allt jag kan för att informera mina PRO-kamrater om denna inskränkta inställning hos den styrande moderata och socialdemokratiska ledningen.

/// Björn Grip

Budget för jämlikhet … Blogg från Björn Grip

Jag lyssnade för en gångs skull på stora delar av gårdagens budgetdebatt i Riksdagen. Det var riktigt uppfriskande. Firman Andersson&Andersson, d v s finansministern, Magdalena, och vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson, Ulla, var pålästa när det gäller sakfrågorna, rappa i replikskiftena och övertygande i sitt engagemang för de reformer som faktiskt kan bidra till ökad jämlikhet. I debatten framstod deras opponenter på den borgerliga sidan, inklusive sverigedemokraten, som gnällspikar. Deras varningar för att budgeten kommer att spä på en överhettad konjunktur slår tillbaka på dom själva i ljuset av den politik som fördes under de borgerliga åren.

Grundbulten i regeringens och vänsterpartiets budgetpolitik är fortsatt att säkerställa en sund ekonomi, och de överskottsmål som det finanspolitiska ramverket ställer, har uppfyllts med råge med hjälp av god hushållning. Magdalena Andersson har städat upp efter den Borgska skattesänkarivern som regeringen Reinfeldt ägnade sig åt utan att ha täckning för detta. Nu finns det ett överskott som kan användas för att sänka pensionärsskatten för de som har lägst pensioner, höja barnbidrag och studiestöd för barnfamiljer och ungdomar, samt göra insatser för att förstärka skola, sjukvård och äldreomsorg.

Budgeten innebär ett försvar av det välfärdssamhälle som bygger på trygghet och jämlikhet och som under de borgerliga åren, inklusive den Perssonska eran, skapade allvarliga revor i välfärden. Det finns en stark uppslutning för den här politiken, det är jag övertygad om, och Magdalenas och Ullas argumentation för den gemensamma budgeten var en uppvisning i hur man bör argumentera för jämlikhet. Slutresultatet av budgetdebatten blev en klar dementi av vad statsvetare och politiska kommentatorer länge fantiserat om, nämligen att vänster-högerskalan i politiken skulle vara död, skriver min namne Elmbrant i Dagens Arena i en krönika häromsistens. Det är bara att hålla med. Och det är nyttigt för den politiska debatten att de ideologiska skillnaderna blir tydliga, så att människor konkret förstår vad höger och vänster i politiken betyder i den egna vardagen.

Vad betyder budgeten för Söderköpings kommun? Än så länge tror jag inte att detta är färdiganalyserat, men uppenbart leder det generella statsbidraget till kommunerna, att skola och social omsorg får lite mer pengar att röra sig med. Man ska dock komma ihåg att den största andelen av pengarna till dessa tunga sektorer av kommunalt ansvar finansieras av kommunalskatten. Sen är det viktigt att kommunen verkligen analyserar vad de särskilda statsbidragen i årets budget kan ge. Det är sådant som man kan och bör ansöka om – när det gäller barns psykiska hälsa, gratis sommaraktiviteter för barn, gratis kollektivtrafik för unga, med mera. Hoppas att kommunens ledning har ork och kraft att verkligen utnyttja dessa möjligheter!

// Björn Grip

Slutna Söderköping .. Blogg från Björn Grip

Edward Hollerz, ung ledarskribent i Norrköpings Tidningar, skrev i veckan (12/9) en tänkvärd, välskriven och kritisk ledare med rubriken Slutna Söderköping. Ledaren är kritisk mot den  styrande majoriteten bestående av socialdemokrater, moderater och miljöpartister. Men även oppositionen, jag antar att han menar den borgerliga oppositionen, fick sig en släng med av sleven. Vänsterpartiet nämns sällan i de här sammanhangen. Därför ska jag som vänsterpartist kommentera det som Hollerz menar är ett besvärande mönster av slutenhet.

Vad är det då som Hollerz kritiserar och som motiverar rubriken? Han pekar på tre exempel där den politiska ledningen mörkat frågor. Det första han tar upp är samhällsbyggnadsnämndens vägran att lämna ut handlingar och till och med föredragningslistor inför nämndmötena till de medborgare som begärt detta. Till råga på allt har den moderate ordföranden Börje Natanaelsson försvarat detta förfarande, trots att det är ett tydligt brott mot offentlighetsprincipen. Det är uppenbart att här finns det en förvånande brist på kunskap inom förvaltningen. Att Natanaelsson inte kände till vad som gäller kanske är mindre svårt att förstå, eftersom han kommer från det privata näringslivet, där ju andra principer gäller. Jag hoppas att man ändå tagit rättelse i kommunledningen och läst på vad som gäller. I annat fall lär man få ett överklagande till förvaltningsdomstolen nästa gång det händer.

Det andra fallet som Hollerz anför gäller direktupphandlingen av driften på det kommande fibernätet, vilket gjordes i våras. Yvonne Persson, det moderata kommunalrådet, hade ansvar för detta. Hollerz kritiserar hanteringen av detta avtal, ”delvis sekretessbelagt och vars innehåll var okänt för kommuninnevånarna”, som han skriver. Min uppfattning är, hur gärna jag än önskat att jag kunnat hålla med om kritiken av Yvonne Persson, att några formella fel knappast har gjorts. Detta har också vidimerats av SKL:s jurister. Den kritik som emellertid bör framföras, är tvåfaldig: a) reglerna kring upphandlingsförfarandet och deltagande firmors krav på sekretess är överordnat offentlighetsprincipen. Detta är en lagstiftningsfråga som vi behöver ändra. Något att framföra till våra riksdagsledamöter, men inte något som går att kritisera kommunens ledning för. Däremot; och här kommer vi till punkten b), det finns en iver idag att lägga ut alltför mycket av kommunens verksamhet på entreprenad genom upphandlingsförfarande. Här är moderaterna pådrivande, och det leder ofta, förutom allt annat, också till problem med medborgarnas legitima krav på offentlighet och transparens.

Det tredje exemplet slutligen, gäller registrering av e-post till kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, Anders Bevemyr. Registreringen ska göras, återigen för att medborgarna ska veta vad som händer i kommunhuset. Bevemyr försöker på sin nystartade blogg hävda, att han i huvudsak har gjort rätt och hänvisar till sina sakkunniga på området. Han ger sig dock inte in på att förklara hur och när det kan vara rätt att missa registreringen. Själv vet jag att flyktingungdomarnas vädjan att få träffa honom för att överlämna en protestskrivelse inte hade registrerats. Hade inte detta uppmärksammats av ungdomarnas gode män, hade knappast en uppvaktning kommit till stånd, och Bevemyr hade kunnat förneka att han överhuvudtaget hade fått någon e-post från de afghanska ungdomarna.

Det är viktigt att täppa till den här bristen på öppenhet. Hittills har vi inte fått något besked från den politiska majoriteten om hur denna brist ska åtgärdas, oavsett om det nu handlar om slarv, okunskap eller nonchalans. All heder till Hollerz som uppmärksammat och kritiskt granskat den politiska ledningen i Söderköping för bristande öppenhet och respekt för den viktiga offentlighetsprincipen.

// Björn Grip

Solidaritet med landsbygd och ungdomar

Solidaritet – ett ord och begrepp som länge varit bortglömt, men som nu verkar komma tillbaks. Det är bra. Det har även synts här bland oss bloggare, nu senast av en debutant. Söderköpingsbloggarna har blivit fyra, den senaste är Tuula Ravander. Tuula Ravander, socialnämndens socialdemokratiska ordförande har börjat sin bana som bloggare med just solidaritet och heltid som rubrik på sitt inlägg. Hon beskriver sedan hur socialdemokraterna kämpat för att heltid ska bli norm för en grupp som haft eländiga deltidsjobb länge, nämligen undersköterskorna i hemtjänst och äldrevård. Tuulas inlägg handlar sedan om svårigheterna att få ihop vettiga scheman, och att det kräver solidaritet mellan arbetskamrater som jobbar inom äldrevården. Det är hedervärt att hon nämner att andra partier samt facket har stött heltidssatsningen. Det vore väl för mycket begärt att nämna att det andra partiet som stött heltidssatsningen från början är vänsterpartiet.

Pia Liedholm, relativt ny bloggare, skriver också om rättvisa och solidaritet, även om hon inte nämner ordet solidaritet när hon skriver om bussar på landsbygden. Pia argumenterar starkt för hur orimlig situationen har blivit för landsbygdens behov av kollektivtrafik i allmänhet och om ungdomarnas situation i synnerhet. Det är bara att instämma. Det parti som står upp för en rimlig kollektivtrafik på landsbygden är vänsterpartiet. Jonas Andersson, Valdemarsvik och efter honom Franco Sincic, Mjölby, vänsterpartiets representanter i de här frågorna, har enträget protesterat när neddragningarna har beslutats. Så, Pia, se till att få bort din partikamrat Gunnarsson som ordförande i regiontrafikens styrelse och att dina centerkamrater inte av missriktad lojalitet röstar igenom nedskärningarna.

För övrigt är jag rädd för att Söderköpings kommunledning, inklusive Tuula, inte är beredda att stödja de afghanska ungdomar som vädjar om att få fullfölja sina gymnasiestudier även efter det man har fyllt 18 år. Det handlar just nu om 9 personer som under de närmaste månaderna riskerar att tvingas iväg från kommunen och därmed en hittills välfungerande integrationsprocess. Det är tragiskt för ungdomarna, men även för Söderköpings kommun. Jag kan nämna att flera av de ungdomar som nu varit här i två år eller mer har gjort fina insatser som vikarier i hemtjänsten nu under sommaren.

Det är trist om inte Tuula och övriga i den s+m+mp-ledda majoriteten står upp för solidaritet i det här sammanhanget och att man inte ens inser att det ligger i kommunens egenintresse att stötta ungdomarna. Det gäller ju att tillgodose behovet av arbetskraft inte minst inom äldreomsorgen. Minns att solidaritet betyder, jag hjälper självklart dig och jag är förvissad om att du hjälper mig när jag behöver din hjälp.

// Björn Grip

De afganska ungdomarnas kamp .. Blogg från Björn Grip

Foto Christine Olsson / TT


När jag skriver det här den 22 augusti pågår de afghanska ungdomarnas sittdemonstrationer på Medborgarplatsen och på andra ställen runt om i Sverige. Ungdomarna visar en förtvivlans beslutsamhet för att förmå allmänhet och opinionsbildare att förstå deras utsatthet.

Jag och min fru har haft tillfälle att under några år följa några pojkars utveckling i vår roll som kontaktpersoner, det vill säga som vuxenstöd när pojkarna har fyllt 18. Det är mycket stimulerande och ger mycket. I sommar har ”F” använt sommarlovet till att jobba i hemtjänsten. Det har gått bra även om en del gamlingar till en början haft fördomar och

                                   

vägrat ta emot hjälp när det kommer ”utlänningar” som ska hjälpa till

med hygien, toalettbesök, bensårsomläggning med mera som ingår i jobbet. ”B” fick sommarjobb på en golfrestaurang på Värmdö. Även han har tjänat bra med pengar och fått uppskattning för sitt arbete.

Dessa killar går nu i höst på folkhögskolor och det kommer att gå fint. Svenska språket fungerar allt bättre och yrkesplaner växer fram. Dom får också icke-afghanska kompisar på sina nya skolor, vilket är nog så väsentligt för såväl språk som integration i vidare bemärkelse.

Annorlunda är det för ”O” och ”A”. ”O” ska snart fylla 17 och har gått ut grundskolan med bra betyg. Han har dock en stor oro inför sin framtid, vilket leder till sömnsvårigheter och depression. Hans ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan har ännu inte medfört att någon utredning eller ens kallelse till intervju har kommit till stånd. Hur han ska kunna koncentrera sig på den nya skolsituationen i gymnasieskolan och få studiero är det som bekymrar mig när det gäller honom.

”A” har nyligen fyllt 18 och därmed blivit av med sitt kommunala stöd. Han har vägrat att flytta till Migrationsverkets boende i avvaktan på utredning om sin ansökan om uppehållstillstånd. Han bor tillfälligt hos vänliga människor eller kompisar samtidigt som han med allvarlig beslutsamhet deltar i opinionsbildningen för att han och hans kompisar ska få rätt att stanna i Sverige. Min oro för ”A” är att han ska bränna ut sig och att hans nu konstruktiva engagemang vänds till ett destruktivt beteende om alla dörrar stängs. Att återvända är en omöjlighet. Dels har han inga kontakter eller släktingar kvar i Afghanistan, dels har han konverterat och låtit döpa sig i den Svenska kyrkan. Att skicka honom tillbaks vore detsamma som en dödsdom.

Vi behöver göra allt vi kan för att förmå regering och riksdag att i likhet med Tyskland besluta om att stoppa utvisningarna till detta krigshärjade Afghanistan. Och vi behöver påverka våra kommuner så att man kan bo kvar i kommunalt boende och fullfölja sin skolgång även efter 18-årsdagen. Alternativet är ett val mellan att försöka hanka sig kvar i tillfälliga boenden så att man kan gå kvar i sin skola eller att acceptera Migrationsverkets boendeerbjudande, vilket ofta omöjliggör fortsatt skolgång, ett val som de flesta finner omöjligt eftersom skolan upplevs och också är så viktig.

Skillnaden i framtidsutsikter för å ena sidan ”F” och ”B”, som har haft turen att få uppehållstillstånd, och å den andra, ”A” och ”O”, som lever i en fruktansvärd ovisshet, är så påtaglig. Det är huvudlöst av regering och andra beslutsfattare att inte följa Tysklands exempel och upphöra med utvisningarna. Det riskerar att förstöra livet för tusentals ungdomar som varit på god väg att komma in i det svenska samhället.

// Björn Grip