Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

soderkoping

1 2 3 56

Tryck på gul knapp Jonas . Blogg från Björn Grip

Vänsterpartiet lär få avgörandet i sin hand – fälla eller tolerera Löfven som statsminister och därmed en ny s-mp-regering. Alla verkar tro att det kommer att bli en sådan regering när nu centern och sannolikt också liberalerna backar upp detta. Ledarskribenter och kommentatorer tycks ha glömt att det också krävs att vänsterpartiet är beredda att tolerera Löfven.

Uppgörelsen som de fyra partierna – s, mp, c och l – tycks bli överens om, är ett stort steg i nyliberal riktning. Dessutom med tydliga markeringar mot vänsterpartiet som inte ska ges något inflytande överhuvudtaget. Särskilt Annie Lööv excellerar i markeringar mot vänsterpartiet.

Trots detta är det min mening att vårt parti ska tolerera Löfven som regeringsbildare genom att inte rösta emot. Jag ska försöka ge mina viktigaste skäl:

Var går huvudmotsättningen idag?

Motsättningen idag går inte främst mellan en rödgrön vänster och en liberal-konservativ borgerlig höger. Snarare går motsättningen mellan demokratiska partier som står upp för mänskliga rättigheter och nationalkonservativa partier som spelar på människors rädslor och främlingsfobier.

Parallellen med 1930- och 1940-talen är slående. Den växande nazismen och fascismen hade då växande sympatier bland delar av högern och bondepartiet, ledande kretsar inom militär, polis och andra delar av statsapparaten samt också delar av näringslivet.

Tendensen är densamma idag och inte enbart i Sverige. Många tongivande ledarskribenter och politiska krönikörer gör denna bedömning. Det gäller därför att mobilisera alla humanistiska och demokratiska krafter mot de framvällande nationalkonservativa och flyktingfientliga krafterna.

Är den framförhandlade överenskommelsen alltigenom dålig?

Det är lätt att bli upprörd när överenskommelsen mellan Löfven och Lööv nu blivit känd. Avskaffad värnskatt, tredubblat rut-avdrag, fri hyressättning i nyproducerade lägenheter, utökade undantag i turordningsreglerna, sämre arbetslöshetsförsäkring mm, – det främjar inte precis en jämlikhetspolitik eller bromsar ökade klyftor, tvärtom.

Å andra sidan finns det delar som det är lättare att känna sympati för – familjeåterförening för flyktingar blir en reell möjlighet och vapenexporten till länder som deltar militärt i Jemen ska upphöra. Detta är ett par exempel. Man kan också hoppas att migrationspolitiken kommer att bli mindre restriktiv, att miljöpolitiken blir mer än bara dokument och att landsbygdspolitiken blir mera substantiell.

Vad är alternativet?

Om Löfven fälls i riksdagen  ännu en gång blir det Kristersson som får ytterligare en chans att prövas i en omröstning.  Han skulle sannolikt gå på pumpen ännu en gång – om nu inte Lööv och Björklund skulle göra helt om denna gång. Det mest sannolika är att svenska folket får gå till valurnorna i ett extra val den sjunde april.

Båda alternativen är sämre än en s-mp-regering, sett ur mitt vänsterperspektiv. Kristersson skulle bli beroende av sverigedemokraterna i alla viktiga omröstningar. Detta skulle öppna dörren till inflytande på regeringspolitiken för detta främlingsfientliga parti.

Ett extraval, å andra sidan, är ett stort lotteri. Framför allt skulle många väljare markera sitt missnöje genom att avstå från att rösta, med sämre demokratisk legitimitet som följd för regering och riksdag.

Dessutom riskerar vänsterpartiet att bli boven i dramat om Löfven fälls i riksdagen om någon vecka. Det är  ett högriskprojekt att vara det politiska parti som utlöser extraval. Därför Jonas, tryck på gul knapp.

 

// Björn Grip

Demokratin jubilerar . Blogg från Björn Grip

Vi hade fullmäktigesammanträde igår, onsdag 20 december. Livlig debatt och förhållandevis många åskådare. Det är ett sundhetstecken att detta forum fungerar förhållandevis bra runtom i 290 kommuner i Sverige. Det är något att vara rädd om, men inte att ta för givet. Man ska ha en beredskap att försvara rösträtten inklsive öppna sammanträden, detta viktiga sätt för medborgarna att vara med. Alla får tyvärr inte plats, men det går att följa fullmäktigedebatten på webben, gå in på kommunens hemsida, www.soderkoping.se, sök på kommun och politik.

Häromveckan firades 100-årsjubiléet av beslutet om allmän rösträtt. Det var ett stort framsteg, men det var knappast så att rösträtten blev allmän och lika för alla vuxna vid det tillfället. Det dröjde ända tills 1945 innan inkomststreck, socialbidragstagare, omyndigförklarade och folk som inte betalt skatt fick vara med och rösta. Det var en betydande inskränkning, som riktades mot den fattiga delen av befolkningen. Först 1989 togs de sista inskränkningarna bort gällande de som omyndigförklarats. Rösträtten kan såväl utvidgas som inskränkas, det visar historien.

Det finns en annan inskränkning som Göran Greider berörde i sin ledare i tidningen Etc igår, 19/12. Bakgrunden till hans argumentation är den kraftiga urholkningen av jämlikheten. Och det är ett fåtal rika som på basis av sitt kapital drar ifrån kraftigt. Men inte nog med detta – makten ligger också hos detta fåtal. Makten över grundläggande levnadsomständigheter för de många ligger i slutändan hos det fåtal kapitalägare som har möjligheten att besluta om nedläggningar, omstruktureringar och ägarbyten. En kapitalmakt som påverkar livet för människor i hela samhällen och städer.

Nu senast har detta aktualiserats genom försäljningen av det ABB-ägda kraftöverföringsföretaget Power Grids till det multinationella företaget Hitachi. En av männen bakom beslutet är Christer Gardell, riskkapitalist och en av Sveriges rikaste. Avgörande för hans beslut är strategiska – det gäller att förmera sitt kapital, knappast livsvillkoren för människorna i Ludvika och Västerås.

Vad som händer i dessa samhällen efter försäljningen kan varken den vanlige arbetaren eller de politiska företrädarna i dessa städer göra något åt. Detta är en grundläggande inskränkning i demokratin. Och det är en orättvisa av stora mått. Greider avslutar sin ledare: ”Världens rikedomar är en kollektivt skapad produkt. Men de ägs av några få. Det perspektivet får aldrig gå förlorat.”

Kommunfullmäktige 19/12. Vänsterpartiet dominerade debatten

Kommunfullmäktige 19/12. Vänsterpartiet dominerade debatten, eftersom vi hade tre motioner och fyra interpellationer som  besvarades.

Beträffande motionerna så gick det på följande sätt:

  • Bygg billiga bostäder – avslag. Malin argumenterade väl, men varken den gamla s-m-mp-majoriteten eller den nya borgerliga alliansen var intresserade. De argument om att andra städer har hittat lösningar som Malin framförde, avfärdades.
  • Anta solutmaningen – återremiss. Här hade den gamla s-m-mp-majoriteten bifallit motionen i kommunstyrelsen. Nu gick Ellen Friberg, Liberalerna, upp och yrkade  på återrremiss. Hennes och alliansens motiv var, förstod jag, att man måste överväga prioriteringar och kostnadsmässigt optimala energilösningar. Vi fick dock stöd av den samlade oppositionen.
  • Starta utbildningar för medicinska fotterapeuter – Bifall. Dock var någon från alliansen uppe och undrade om inte kommunstyrelsen borde ha berett frågan innan kommunfullmäktiges beslut, nu hade endast Barn- och utbildningsnämnden behandlat frågan och yrkat på bifall till motionen.

När det gällde interpellationerna så gick det på följande sätt:

  • Tänker ni tillåta byggnation i Brunnsparken?   Svaren spretade; Börje Natanaelsson Moderaterna, hänvisade till Mark- och miljödomstolen, vars godkännande av överklagandet han accepterade. Dock menade han att man måste analysera ytterligare vad det innebär med tanke på att de gamla detaljplanerna då gäller. Alltså i klartext – Vi måste kolla med Riksbyggen, som man hade överenskommelse om byggnation med mittemot Birkagården. Anders Bevemyr och Kjell Eriksson från sossarna, försvarade att kommunen har överklagat Mark- och miljödomstolens dom. I klartext innebär det att man försvarar och vill fullfölja nuvarande planer om byggnation av fem 4,5 våningshus från Vimman och in mot Brunnsparken förbi tennisplanen. Ingalill Östlund, liberalerna gick upp och talade om att Liberalerna är emot bygge i Brunnsparken överhuvudtaget, bortsett från tvåvåningshus på Vimmantomten. Ulric Nilsson centern, gick upp och sa samma sak, i stort sett. Även Bengt-O Karlsson, KD yttrade sigi samma riktning. Summa summarum, det lär inte bli nåt bygge i Brunnsparken så länge borgarna sitter vid makten, oavsett hur det går med överklagandet.
  • Vad händer med bio Ramunder i Söderköping? Marja hade ställt frågan. Svaret från Börje Natanaelsson var att han medgav att hanteringen av underhållet är illa skött. Han lovade bättring.
  • Vad görs för att motverka uppsägningar och sjukskrivningar inom hemtjänsten? Malin ställde frågan. Tuula Ravander sossarna och ordförande i den gamla socialnämnden svarade. Det blev en bra debatt, och Tuula menade att det finns anledning att kommunledningen rannsakar sig. Hon hoppades dock att man nu är på rätt väg. Även Boel Holgersson, centern, tillträdande SN-ordförande, var uppe och instämde i Tuulas synpunkter, samtidigt som hon betonade att hon än så länge inte har tillräcklig kunskap för att kunna värdera läget.
  • Vad görs för att säkerställa trygghet för flyktingungdomar? Marja hade ställt frågan. Tuula svarade, likaså Boel. I grunden handlar det om 4-5 afghanska ungdomar som har fått avslag, men där processen fortfarande pågår. Ska då dessa ställas på bar backe när Migrationsverkets pengar inte kommer för dessa längre? Tuula, med instämmande av Boel menade att man ska försöka hjälpa till i boendefrågan. Man hoppades också mycket på en nybildad fadderförening och att dessa skulle kunna hjälpa till.

Sammantaget, fick väsentliga frågor ordentligt med uppmärksamhet. Viktigast, enligt min uppfattning är dock att vi har kontakter och kan få stöd av grupper som Naturskydds-föreningen, anställda i hemtjänsten och flyktingungdomar och deras ”faddrar” m fl som är engagerade för deras sak. Flera åhörare från dessa grupper var på plats under fullmäktige.

 

Att leva i total otrygghet … Blogg från Björn Grip

För några veckor sedan hade jag nöjet att här på biblioteket, i Söderköpings föreläsningsförenings regi, lyssna på barnläkaren Henry Ascher från Göteborg. Han talade sakkunnigt om flyktingungdomarnas situation och villkor. Eftersom han själv är född av judiska föräldrar som med nöd och näppe klarade sig undan och fly från ett nazistiskt Wien fanns den personliga erfarenheten med som en fond till en strikt vetenskaplig föreläsning om vad som händer med barn på flykt.

Han betonade de möjligheter som ett hälsofrämjande flyktingmottagande betyder för att läka de trauman som många flyktingungdomar bär på. Säkerhet, trygghet och förutsägbarhet var de tre ledord som han lyfte fram för ett bra integrationsarbete. I det perspektivet är det olyckligt om uppehållstillstånden blir tillfälliga och inte permanenta, var Aschers något torra konklusion.

Situationen för flyktingungdomar har också uppmärksammats av nyhetsmedia häromdagen. Polisen i Göteborg och Västerås slog larm om att några hundratal afghanska flyktingungdomar nu är bostadslösa och lever i total otrygghet dag för dag. Dessa blir då ett lätt offer för knarkförsäljare och andra kriminella, och man tvingas själv in i kriminalitet för att få tak över huvudet. Även prostitutionen har ökat bland den här gruppen flyktingungdomar.

Vår egen lokaltidning rapporterade också så sent som i dag, 15 december, om  flyktingungdomar som utnyttjas för svartjobb som städare under nätterna till minimal betalning.

Här i Söderköping har flyktingmottagandet hittills fungerat förhållandevis väl. Inte minst tack vare engagerade frivilliga som ställt upp med stöd vid läxläsning, svenskträning med mera, människor som varit gode män och kontaktpersoner för en symbolisk ersättning, något som nu har upphört. Många har dock fortsatt att vara goda vänner och trygga vuxenkontakter och också upplåtit sina hem när det behövts.

Nu är risken stor att civilsamhället får spänna musklerna och försöka göra ytterligare insatser. Detta eftersom kommunen från och med 15 februari nästa år har sagt upp de 18 flyktingungdomar som bor i Väduren, en barack bakom Willys på Hamraområdet. Vad som ska ske är oklart, men formellt är beskedet att eftersom man nu har fyllt arton år så har kommunen inget ansvar längre för deras situation, oavsett om man fått uppehållstillstånd, oavsett om man går i skolan eller försöker skaffa jobb. Prata om att spä på otrygghet och ovisshet.

Vänsterpartiet tar upp detta i en interpellation vid nästkommande fullmäktige, onsdagen den 19/12, kl 13. Oavsett vad svaret blir kan man inte med bästa vilja i världen påstå att denna ytterligare osäkerhet beträffande boendet utöver ovissheten beträffande uppehållstillstånd är ett hälsofrämjande flyktingmottagande. Låt oss hoppas att ovissheten inte knäcker ungdomarna så att man i förtvivlan tar sitt liv eller hamnar i drogberoende och kriminalitet.

Det kan finnas anledning att avslutningsvis påminna om vad som står i paragraf 14.1 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter;

– Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.

Backa och gör rätt …… Blogg från Björn Grip

Söderköping är en  av flera kommuner som anammat ett koncept för schemaläggning av hemtjänstens personal som kallas för ”Hälsosamma arbetsscheman”. Det har lurat många. För oss i vänsterpartiet trodde vi faktiskt på att det skulle bli ett omtag efter att vi fått bifall på en motion om Hälsosamma arbetstider.

Tyvärr visade det sig att vi hade fel. Vi var dragna vid näsan. De scheman som personalen ska arbeta efter innebär att man har fyraveckors scheman. Det innebär att man arbetar fler nätter än tidigare, man har svårt att planera sin tillvaro och arbetsschemat är uppenbarligen inte förhandlat med facket.

Kritiken är kraftig och irritationen stor bland personalen. Flera erfarna undersköterskor har lämnat jobbet och ytterligare fler väntas säga upp sig. Sjukskrivningarna ökar. Vad gör då ledningen?

Uppenbarligen gör man fel. Dels har man försökt att tysta personal och hotat med repressalier. Dels har man vädjat till politiska företrädare och bett oss avstå från att kommentera situationen. Jag måste säga att jag är förvånad. Vårt mandat som förtroendevalda är knappast sådant att vi i första hand ska avge lojalitetsförklaringar till tjänstemannaledningen, än mindre ge carte blanche åt den politiska majoriteten. Som förtroendevald och direktvald till kommunfullmäktige är det medborgarna i kommunen som är mina uppdragsgivare. Om jag upplever att det blir fler anställda som möter de gamla som är beroende av hemtjänst, då är det en anledning för mig att reagera. Om fler och fler är vikarier utan utbildning finns det också anledning att reagera.

Dessa förhållanden – ökat antal hemtjänstpersonal som okända swischar in i hemtjänstberoende medborgares hem, och allt fler som dessutom saknar utbildning – är en konsekvens av motsättningar kring arbetstider mellan anställda och ledning inom hemtjänsten. Uppenbarligen är det också så att bakom devisen ”Hälsosamma arbetsscheman” döljer sig en missriktad ambition att spara pengar. Risken är stor att det blir tvärtom.

Förändringarna, som uppenbarligen prövas också i flera andra kommuner i landet, har lett till missnöje och irritation på flera håll. Finns ingen arbetsglädje blir det inte heller ett bra resultat.

Nu har en ny socialnämnd nyligen valts i vår kommun. Ordföranden heter Boel Holgersson och hon representerar centerpartiet. Boel har erfarenhet av liknande uppdrag i Ale kommun. Som relativt nyinflyttad och nyvald ordförande här i Söderköping har hon ingen prestige att försvara. Det borde därför finnas förutsättningar att backa och göra ett omtag.

Jag har förstått att tre krav är viktiga: I. Tillräckligt med återhämtningstid, II. Rimlig framförhållning när det gäller nya scheman, III. Delaktighet när det gäller schemaläggning. Lägg därtill att det finns en bifallen motion som innehåller dessa krav plus att man ska pröva kortare arbetstid.

Jag är medveten om att det finns en oro för att dessa förslag inte innebär att man kommer i ekonomisk balans. Samtidigt innebär den nuvarande hållningen ökade sjukskrivningar, kompetenstapp, dåliga relationer och därmed ingen arbetsglädje. I slutändan leder det också till sämre ekonomi.

Därför vill jag uppmana Boel och hennes kollegor i nämnden att backa bandet och förutsättningslöst ta upp en diskussion med personalen och dess fackliga företrädare. Det räcker nu inte med att ta beslut där man backar upp en tjänstemannaledning som uppenbarligen har fått direktiv att till varje pris spara pengar och få en ekonomi i balans.

1 2 3 56