Så har kommunfullmäktige i Söderköping med 22 röster mot 10 avvisat kravet på en återremiss av byggplanerna i Brunnsparken. Miljöpartiets gruppledare, Åsa Mägi Diaz, röstade för att avvisa återremisskravet. Därmed har vi också fått ett lokalt miljöhaveri, där miljöpartiets gruppledare lät makt och arvode vara vägledande i stället för omsorg om grön miljö och kulturhistoriska värden. Om Åsa Mägi och hennes partikollega valt att rösta för en återremiss hade det funnits mera tid att utreda konskevenser och risker med en byggnation. Något som saken hade mått väl av.

Så har kommunfullmäktige i Söderköping med 22 röster mot 10 avvisat kravet på en återremiss av byggplanerna i Brunnsparken. Miljöpartiets gruppledare, Åsa Mägi Diaz, röstade för att avvisa återremisskravet. Därmed har vi också fått ett lokalt miljöhaveri, där miljöpartiets gruppledare lät makt och arvode vara vägledande i stället för omsorg om grön miljö och kulturhistoriska värden. Om Åsa Mägi och hennes partikollega valt att rösta för en återremiss hade det funnits mera tid att utreda konskevenser och risker med en byggnation. Något som saken hade mått väl av.

Miljöpartiets svek är en lokal parallell till hur det såg ut på nationell nivå, när miljöpartiet gick med på att låta Vattenfall sälja ut sina kolgruvor, och därmed bidra till fortsatt kolbrytning. Detta trots språkröret Gustav Fridolins försäkringar i valrörelsen – med en kolbit i näven – att hans parti minsann inte skulle bidra till att fortsatt kolbrytning skulle bli möjlig.

Det är viktigt att framhålla att det är ledande miljöpartister som håller fast vid taburetterna och sviker, till och med när det gäller hjärtefrågor. Många medlemmar är förtvivlade. Åsa Mägis partikollega i fullmäktige, Lillmari Jonsson, avstod från att rösta vid den avgörande omröstningen och miljöpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden, Erik Malmfors, röstade emot planerna på att bygga i Brunnsparken när frågan diskuterades där.

Hur ska det gå för miljöpartiet i nästa val? Med ett skamfilat renommé när det gäller miljöfrågor kan det bli svårt att nå upp till riksdagsspärren. Lokalt lär man knappast lyckas att än en gång ta tre mandat. Fyra oppositionspartier – vänsterpartiet, centerpartiet, liberalerna och kristdemokraterna – har ju visat en vilja att i konkreta beslut stå upp för miljöfrågorna och slå vakt om det blå-gröna stråket i Söderköping, något som alla partier omhuldar i teorin. När det gäller kunnande och engagemang för miljöperspektivet i lokalpolitiken, finns det också personer i dessa oppositionspartier som är minst lika kompetenta och engagerade som miljöpartiets företrädare. Jag tänker på personer som vänsterns Malin Östh, centerns Ulrik Nilsson och liberalernas Ellen Friberg.

Det är inte utan sorg i hjärtat som jag konstaterar att miljöpartiet har hamnat snett och att makten korrumperat eller åtminstone malt ner deras ideologiska grundval.

// Björn Grip

Uppdaterades: 24 feb 2018