Onsdagens debatt i fullmäktige blev delvis en debatt om invandrare och invandring. Sverigedemokraternas företrädare som sällan säger något klev upp i talarstolen och uttalade att han inte vill se fler flyktingar i vår kommun. Det handlar alltså om flyktingar som flyr från krig. Unga människor som ofta har förfärliga minnesbilder på näthinnan av nära anhöriga som dödats eller torterats och våldtagits.
Vad som då värme mig var att samtliga partiföreträdare tydligt markerade att Söderköping självklart ska ställa upp solidariskt och ta emot flyktingar. Eva Cox, moderaterna, som också är förtroendevald i landstinget och dessutom är sjukhuskurator, vittnade om vilken betydelse som invandrare har för att klara arbetskraftsbehoven inom sjukvården. Numera är drygt hälften av medarbetarna inom sjukvkården personer med invandrarbakgrund. Då är visserligen inhyrd städ- och kökspersonal medräknad. Men en tredjedel av läkarna har invandrarbakgrund.
Jag brukar inte applådera Evas moderata inlägg, men i onsdags gjorde jag det. Inläggen från kommunens förtroendevalda värmde mitt hjärta och jag gick hem och tänkte att det är en fin kommun jag bor i.
Idag, lördag, gick jag ner till Rådhustorget för att dela ut valmaterial och prata med folk. Där stod vi på våra tilldelade platser socialdemokraterna och vänsterpartiet. Centern, folkpartiet och kristdemokraterna kom också och vandrade runt i kvarteret. Efter en kort stund blev torget plötsligt fullt av poliser som frågade efter våra tillstånd. Socialdemokraterna fick flytta på sig till annan plats. Det visade sig att Sverigedemokraterna också hade fått tillstånd för ett torgmöte med sin partiledare. Det kändes märkligt, med tanke på de tillstånd som vi – socialdemokrater och vänsterpartister – redan hade. Nu spärrades alltså torget av och våra möjligheter till samtal med medborgarna kom av sig. Och konstföreningens vernissage i Rådhuset blev närmast omöjligt att ta sig in till.
Klockan 12.30 kom då Åkesson med följe. Hans anförande var slugt och populistiskt, där han ställde välfärd mot invandring. Hela hans upplägg var att det väller in horder av människor från olika krishärdar, och att detta kommer att kosta så mycket att det negativt påverkar pensioner, sjukvård, skola etc. Det var då jag kände en kall vind på torget, trots solskenet och det varma vädret. Åkessons tal var typiskt skrämseltaktik. Något som i och för sig statsminister Rheinfeldt bäddat för i sitt sommartal för några veckor sedan. Sanningen är den att de skattesänkningar som den borgerliga alliansregeringen genomfört har kostat betydligt mer än vad invandringen har gjort.
Ett hundratal människor fanns på torget. En del av oss vände ryggen till eller gick runt och delade vårt valmaterial, en del lyssnade och applåderade. Åkessons skrämseltaktik går hem hos vissa! Jag vill ändå tro att en majoritet av de som lyssnade var tillresta sympatisörer.
Söderköping tar alltså emot 14 ensamkommande flyktingar per år. Det är inte mycket, men många kommuner tar motvilligt emot ännu färre eller inga alls. Jag är övertygad om att de i genomsnitt 40 000 människor som får asyl i Sverige årligen kan integreras i våra kommuner – om det finns en solidarisk vilja hos alla kommuner. Vår kommun som exempel visar att det går. Flyktingströmmarna på 1990-talet efter Balkankrigen har visat att det är möjligt, och att det på sikt är en vinst för vårt samhälle.
Om vi stänger Sverige och inte hjälper människor i nöd avhumaniseras vi och en uppdelning av människor efter etnicitet och hudfärg riskerar att få fotfäste bland människor. Rädslor och otrygghet sprider sig. Det är den rädslan som Sverigedemokraterna försöker uppamma. Jag hoppas och tror att vi här i vår lilla kommun kan förhålla oss kallsinniga till deras propåer och att Söderköping fortsätter att ta sitt solidariska ansvar för flyktingarna.