Skolinspektionen har beslutat att stänga gymnasieskolan Lundsberg i sex månader.

Skolinspektionen har beslutat att stänga gymnasieskolan Lundsberg i sex månader.

Detta beslut väcker känslor och vissa menar att beslutet är orättvist, ett påhopp och en orättfärdig kollektiv bestraffning. För den som minns och har följt turerna kring Lundsberg så var beslutet inte oväntat, inte heller plötsligt eller orättfärdigt.

Redan 2011 konstaterade skolinspektionen, efter en riktad inspektion på skolan föranledd av en anmälan av tidigare anställda, att miljön inte är trygg och att ”det finns ett informellt regelsystem som gör att äldre elever systematiskt kränker yngre elever.” Alltså samma sak som man kom fram till den här gången; miljön är inte trygg för eleverna och ledningen gör inte tillräckligt för att komma tillrätta med situationen.

Att i debatten sedan hävda att skolinspektionen ägnar sig åt kollektiv bestraffning är att medvetet försöka blanda bort korten. Nu tillskyndar elevernas föräldrar. I debatten känner de med sina barn, de tycker synd om sina barn som behandlats fel och orättvist. Föräldrarnas gemensamma ”fiende” är dock inte pennalismen eller den internaliserade mobbingkulturen på skolan utan skolinspektionens beslut.

Det är det som väcker indignation och nu ramlar jo-anmälningarna in på löpande band. Naturligtvis har alla rätt att få sin sak prövad, det är en fundamental del av demokratin men att just den här elevgruppens föräldrar jo-anmäler är symptomatiskt. Överklassen och de socioekonomiskt starka grupperna i samhället är väl medvetna om sina rättigheter.

De har resurser, självförtroende och ett stort kontaktnät. Nu när också styrelsen överklagat skolinspektionens beslut börjar jag undra hur länge beslutet ska hålla. Att hålla fast vid beslutet trots invändningar och motstånd från en stark grupp med makt ser jag som en prövning för demokratin och för rättsstaten.

Lundsberg målar upp sig som en gymnasieskola bland andra, endast med den lilla skillnaden att Lundsberg råkar vara en internatskola. Så enkelt är det inte. Lundsberg är inte en skola bland andra. Lundsberg är en relik som inte hör hemma i det moderna samhället, en skolvärldens dinosaurie, ett uttryck för överklassens elitism och snobbism. En modern skola är inte uppdelad i bättre och sämre.

En modern skola är inte segregerad. Borgarna vill gärna att vi tror att den skola de står för är den skola marknaden skapar och därmed också den skola vi vill ha. I själva verket har borgarnas politik återuppväckt ett lik från det förflutna; den segregerade skolan.

Det, om något, är orättfärdigt och orättvist.

Lästips: Ann-Marie Lindgren, Rapport nr.44/2012 Varför växer skillnaderna? Rapport om sjunkande resultat i en segregerad skola

 

// Malin Östh

Uppdaterades: 06 sep 2013