Turism i Sveriges periferi
Vena, Virserum, Hultsfred, Åseda i Smålands inland och Munkfors i Värmland – se där några orter där jag tillbringat dagar och nätter den här sommaren. Anledningen till de många orterna i Smålands inland var vårt besök på musikdagarna i Virserum och bristen på logi i samma ort.
De fyra förstnämnda orterna ligger i det inre av Småland. Orter som har ett kultur- och industriarv av trä- bygg och möbelindustri. Orterna är kantstötta efter dessa industriers kollaps på 70-talet. Till salu skyltar finns överallt, även i sjönära områden. Vackra, men förfallna hus finns till och med i de bästa lägena. Kulturentreprenörer och entusiaster har försökt dra igång verksamheter; Musikdagarna i Virserum, Konsthallen i samma ort, Hultsfredsfestivalen inte minst, är goda exempel. Men det är svårt att få aktiviteterna att gå runt. När eldsjälarna inte orkar längre faller verksamheterna ihop. Den här sommaren var det Hultsfredsfestivalen, som trots kommunens stöd inte klarade konkurrensen i ett allt tuffare festivalrace.
Kvar på Storgatan finns de bilburna ungdomar som inte flyr iväg från småsamhällena utan försöker överleva och roar sig med streetrace på nätterna. Gummimärkena i asfalten minner om de nattliga övningarna som oroar och stör anständiga medborgare som försöker sova i sommarnatten. På pizzerian i Virserum sitter sommarledig skolungdom och diskuterar hur man snabbast ska kunna dra iväg bort från de slitna och trista samhällena.
– Nu blir väl Hultsfred som Högsby, tomt och innehållslöst och utan mening, är en kommentar som fälls. Högsby är grannkommunen som kanske är den ort som drabbats hårdast av strukturomvandlingen.
De festivaldeltagare som kommit till Virserum drar snabbt vidare. Delvis därför det inte finns övernattningsmöjligheter eller någonting att äta. Pizzerian är det enda stället där de invandrade ägarna ställer upp efter klockan tio, som normalt är stängningsdags, även en fredagkväll.
Vilken kontrast till Munkfors, ett gammalt brukssamhälle i Klarälvsdalen i Värmland. Där verkade det sjuda av aktiviteter. Samhället tycktes blomstra, hus renoverades, ett nystartat bageri med café hade gott om kunder. Lars Lerin heter en genuin och produktiv bildkonstnär som kommer härifrån och återvänt efter många år utomlands. Han har lyckats få ta över delar av det Uddeholmsägda brukets lokaler och gjort detta till en fantastisk utställningslokal där hans produktion presenteras. Massor av ”vanligt folk” trängdes, i de väl tilltagna lokalerna, trots att folk inte är vana vid ett inträde på 50 kronor. Försäljning av affischkonst var en annan business som gick bra till följd av rimliga priser.
Andra verksamheter på bruksområdet hade också etablerats och fick sina besök de också, såväl industrimuséet som cafeterian.
Jag undrar över varför det är sådana kontraster mellan Smålands inland och Värmland. Är det skillnad på det samhälleliga stödet? Jag tror inte det. Visserligen är Värmland känt som en region där insikten om värdet av kulturturism är stor. Men jag vet att radarparet Kira Berg (s) och Lennar Beijer (v) i det röd-röda Hultsfred har satsat mycket resurser och engagemang för att utveckla och stödja kulturverksamhet och etablera sysselsättning inom ”musikindustrin”. Kanske är det en nackdel för de småländska samhällena i Hultsfred att ”byarna” fortfarande är mera konkurrenter än samarbetspartners fyrtio år efter den senaste kommunreformen?
I Värmland tycks samverkan vara ett honnörsord. Samarbetet mellan kommunerna kring olika kulturteman tycks viktigare än de enskilda kommunernas aktiviteter. Marknadsföringen är ett bra exempel, där vårdandet av det litterära kulturarvet självklart tycks vara en gemensam angelägenhet som alla kan dra nytta av.
Så vad gör skillnaden? En lärdom är, att det är viktigt att ge stöd till eldsjälar, att uppmuntra sina talanger och vårda sitt kulturella arv. En annan lärdom är att det är angeläget att se till helheten i en region och att samarbeta över kommungränser. En tredje insikt är att makt och resurser koncentreras till storstaden om ingen gör motstånd. Det krävs brett politiskt samarbete och allianser även med storstädernas förortskultur för att bevara det Sommar-sverige som även måste överleva vintrarna. Politiskt samarbete gäller för övrigt inte enbart makten över kulturen för att man ska kunna hävda sig mot marknadskrafternas cenrifugalkrafter.
Söderköping, den 3 augusti 2010