Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

  • En paus i bloggandet
    Eftersom jag på sistone har skrivit väldigt sporadiskt här på bloggen så har jag valt att ta en paus i bloggandet. Tack till alla som har läst och kommenterat under åren. Det har varit intressant och lärorikt. Vill du fortsätta … Läs mer →

Åsa trollband publiken

Inför den fulltaliga publiken berättade hon inför en andäktigt lyssnande publik om sin uppväxt med pappa Leif, härdarmästaren vid Metallverken i Västerås. Boken har lästs av många, men som flera i publiken sa – Åsas muntliga framställning gav ytterligare dimensioner till berättelsen.

Det är ett kärleksfullt, men samtidigt kritiskt betraktande porträtt som Åsa ger av sin allt mer alkoholiserade far. Men det är så mycket mer. Det är en berättelse om att växa upp i ett välfärds Sverige där sprickorna under 70-talet bara kunde anas. Ett Sverige där daghemmet och skolan framstår som viktiga stödjande institutioner för barn och familjer som har en utsatt situation.

Det är också en detaljrik beskrivning av arbetarliv och arbetaridentitet med positiv klasskänsla som Ronny Ambjörnsson karaktäriserat som "den skötsamme arbetaren" – de som byggde landet, som tog ansvar för såväl sig själv som andra, som startade och utvecklade folkrörelserna. Problemet för Leif, är att han inte riktigt orkar leva upp till idealen, att han inte får utlopp för sin kreativitet i jobbet och att han slits mellan sin stolthet som arbetare och en önskan om att få bryta upp från sitt tuffa nedbrytande arbete som metallarbetare.

Det är en komplicerande bild av sin pappa som Åsa ger, men samtidigt en bild fylld av engagemang och solidaritet, såväl med sin pappa som med utsatta människor i allmänhet. Det är också en bok som väcker frågor och funderingar:

–         När bör missbrukande föräldrar bli av med vårdnaden om sina barn? Åsa visar tydligt, att även om den materiella omsorgen har sina brister fanns det en relation fylld av värme och kärlek som kan leda till trauman för barnet som skiljs från sina föräldrar. Åsas avslutande kommentar var att hon var lycklig över att hon fått leva nära sin far och hans kärlek, trots allt. Det fungerade, dock tack vare ett stort nätverk av stödjande personer som kunde hjälpa till och ta hand om Leifs dotter när det behövdes stöd.

–         Frågan om vem som ska ha vårdnaden och att det var pappa som fick förtroendet i den överenskommelse som föräldrarna gjorde vid skilsmässan var också en fråga som ställdes. Den mamma som ändå finns med i bakgrunden, gjorde ett medvetet val utifrån feministiska och mänskliga utgångspunkter. För mamma Tanja var det självklart att bägge föräldrarna har samma ansvar. I deras förhållande hade hennes man ett större behov av dottern och kanske också mer tid, ett kontroversiellt och modigt beslut. Ett beslut som förmodligen hade blivit annorlunda om det tilltagande missbruket hade varit mera uppenbart.

Åsas berättelse har engagerat och berört många människor. Hennes bok och än mer hennes framträdande levandegör de klassmönster som finns kvar även när välfärdssamhället stod på sin höjdpunkt. I den meningen är boken i högsta grad politisk i och med att den också insiktsfullt klargör klassorättvisorna.

 Söderköping, den 7/3 09

Björn Grip